onsdag 26 november 2008

Camorrans land - inget för veganer

Idag åt jag lunch på den italienska restaurangen Frati. Det fick mig att tänka på Federico.

Någon gång på en fest någonstans, jag minns inte när, började jag prata med en italienare som nyss flyttat till Stockholm. Eftersom jag nyss läst ut boken Heat av Bill Buford, en bok som frossar i matnörderi, och i synnerhet italienarnas extrema besatthet av sin kokkonst, var det första ämnet jag tog upp italiensk mat.

"Its a sickness" var hans enda kommentar om italienarna och deras inställning och han sa det med en äcklad min.
Saken var den att denna kille var vegan i ett land där till och med crust- punkarna kan svänga ihop en mustig köttsås i sin squat. Han hade naturligtvis problem med sitt hemland, och älskade Sverige. I ett land som är fascistiskt på något område är det väldigt behagligt så länge man simmar med och väldigt jobbigt att komma i kläm. Man tänker inte på det men Sverige är, jämfört med många andra länder, ett paradis för veganer.

tisdag 18 november 2008

Skräm dina vänner med golonka















Vill du chocka dina vänner ska du ta med dem till den polska restaurangen Krakow i Göteborg och rekommendera dem att beställa golonka. Detta kan bli mer än bara en måltid. Det kan bli en rysare. Särskilt om ditt offer är kycklingvegetarian, fiskätare eller helt enkelt som de flesta andra föredrar helstekt dansk fläskfilé utan fett eller vattenpumpade minimalistiska kycklingbröst.

Krakow, till skillnad från många mat- försäljare idag, hymlar inte med att det är något fyrbent som ligger på tallriken. De lägger fräckt upp två bitar, brutalt avlägsnade ur en gris. Rätten ser ut som något som blivit kvar i diket efter en trafikolycka, eller resterna av en välgödd självmordsbombare.

Golonka rekommenderas med senap, kål, stekt potatis och polskt, alternativt tjeckiskt öl i en halvliters- sejdel.

Foto av Henrik Bromander
















torsdag 13 november 2008

I krabbans klor

På västkusten där jag bor är det kultur att frossa i fisk, räkor, musslor, havskräftor och sist men inte minst krabbor. I Oktober då krabborna ska vara som bäst hade vi krabbfest hemma hos min vän Henrik tillsammans med Hanna, Ludvig och Aggro

Krabbans utseende har fascinerat mig ända sedan jag var liten och sträckte min näsa över fiskbildens istäcke för att se de vackra, hela krabborna ligga uppradade.

Att äta denna delikatess känns lite som att dissekera en stor insekt. Först ett hårt skal som måste knäckas, för att sedan gröpa ur innanmätet som består av olika delar med varierade struktur och konsistens.

Doften är lite tuffare än mer anonyma skaldjur som räkan och kräftan. Krabba är mycket känslig mat och hela tiden på gränsen till att börja lukta illa. Se därför till att få tag på absolut färska exemplar.

Vissa delar har lite fadd smak. Andra påminner om lever. Jag är dock lite kräsen och föredrar det saftiga, lätt salta klo- köttet. Det är det fega sättet att äta krabba. Det riktiga sättet att äta krabba är det som Henrik och min farfar Ingemar föredrar. De gör som riktiga män av den gamla skolan och gröper ur hela krabban med sked.

Drycken till krabba ska vara vitt vin. Så torrt som möjligt. Denna gång hade Henrik köpt en flaska Cava Seco från René Barbier och ett mousserande vin från Crémant de Bourgoigne.

Fotona är tagna av Aggro (nedan till vänster) och Henrik (på fotot ovan).















onsdag 12 november 2008

Korpen flyger

Island har varit på tapeten i och med den ekonomiska krisen. I vårt projekt där vi lagar mat från olika europeiska länder lagade jag, Henrik och Hanna Isländsk fårgryta. Isländsk mat är inget pjosk. Bara att hugga ned lite morötter , kål och fårben som sedan ska koka i vatten. Vi fuskade dock med buljongtärning.

Det kan inte vara fasansfullt jobbigt att gå igenom en ekonomisk kris när denna goda och mycket billiga rätt finns att tillgå. Jag vet inte vad portionspriset blir men jag föreställer mig att man lagar stora grytor ute på gatan, till de som blivit arbetslösa och inte längre har råd att äta rutten haj.

Vodka kändes som den rätta drycken för ett så kargt och vindpinat land där människorna enligt min mamma som varit där, gillar att festa loss rejält. Vi valde det kända ryska märket Stolichnaya, eftersom vi inte hade någon isländsk sprit. Enligt min mamma är det isländska folket dessutom väldigt förtjusta i vår Svenska drottning. Huruvida drottningen uppskattar fårgryta förtäljer dock inte historien.