måndag 21 december 2009

Jag har provat banansushi

Måndagen innan jag åkte hem över julhelgen var jag och Henrik ute i kylan för att testa den nya sushirestaurangen Zozaki i Göteborg. Jag lockades av deras norirullar med bananfyllning som innehöll den regelvidriga kombinationen banan och majonäs.

Henrik hade kvällen till ära med ett mangaseriealbum i den självklara genren matmanga. Denna handlade mycket om japansk vett och etikett och mycket om att skälla ut servitörer för undermålig mat och kasta soppan på golvet. Jag tror inte banansushi skulle vara riktigt korrekt hos konservativa konnässörer Japan, när de är mycket noga med tradition och detaljer.

Hur som helst, Henrik var nöjd med sin soppa och sashimi. Banansushin var god de tre första bitarna, sedan tröttsam. Den kanske skulle fungera som dessert, i lagom mängd.

Ett plus var att servitrisen var mycket japansk till sättet.
Något annat glädjande är att sushi 2.0 verkar ha nått Göteborg.

Den första generationen sushi har hängt i sedan länge. Med första generationen menar jag de ovala riskuddarna med lax, tonfisk, crabfish eller avocado på, samt nori ark rullarna i skivor och sashimi med fiskarna jag nämnt. Med tiden har några varianter som bläckfisk, vita fiskar samt tofu smugit sig in. Dessa är dock så lika de första varianterna att jag skulle räkna dem till generation 1.0, eller kanske 1.1.

Den nya generationen som jag kallar 2.0 är experimentella bitar av olika slag där man kombinerat olika fisksorter med tillbehör. Till exempel kryddor och varianter av rom och liknande. Till exempel den gröna flugfiskrommen som såg nästan radioaktiv ut på Henriks sashimi. Naturligtvis var Stockholm först med det nya. De första varianterna åt jag på medborgarplatsen. Det var första gången jag smakat havskatt- lever.

Vintern är rotens tid

Jag skrev tidigare i om min vän Federico. Veganen från Italien som hyllade Sverige, eftersom det var en så veganvänlig plats jämfört med hans hemland. Jag träffade honom igen på en fest i Stockholm för några månader sedan. Jag frågade då om han fortfarande trivdes i Sverige. Han svarade att han trivdes ganska bra, men det var inte så bra som han först hade fått intrycket av. Han hade upptäckt att tomaterna under vinterhalvåret var vattniga och salladen brun, dessutom var alltsammans väldigt dyrt.

Detta är nog en åsikt som många kan hålla med Federico om. Vad ska man då göra åt saken?

Ni minns kanske de rivna morötterna och den strimlade kålen man tvingades att äta i skolan? Eftersom jag extrajobbat som lärarvikarie vet jag att barnen i det nyliberala Sverige får salladsbuffé med olika grönsaker, fetaost och oliver att välja på. Men på min tid var Sverige fortfarande socialistiskt och jag minns fortfarande hur hopplöst det kändes med samma kål och motrötter varje dag. Men en biverkning av att bli gammal är att man börjar uppskatta det tråkiga i livet. Därför jag ägnat denna vinter åt att upptäcka den gamla hederliga råkosten på nytt. Det är dags att höja statusen på denna gamla husmanskost.

Det finns en massa fördelar med att välja råkost framför de undermåliga och dyra grönsakerna. Kålen är den mest näringsrika grönsak som finns, morot innehåller betakaroten som sägs vara bra för synen och minnet och de flesta rotfrukter innehåller mycket fibrer. De odlas dessutom lokalt vilket minskar onödiga utsläpp.

Många rotfrukter har dessutom alkaliska egenskaper, vilket hjälper om du har stressmage eller om din måltid innehåller mycket fett som gör att din mage måste öka syraproduktionen vilket orsakar en öm mage vid till exempel julmiddagar.

Det är inte bara kål, äpple och morot som passar till råkost. Har man lite fantasi kan det varieras med rotselleri, kålrabbi, persiljerot, rödbeta, gulbeta, grönkål, rödkål och så vidare. Sverige har ett enormt utbud av ätbara rötter.

Antagligen har detta en gång varit en förutsättning för att vi inte skulle svälta ihjäl under kalla tider. Gör som jag och de bittra bönderna i det sovjetstyrda sverige, bli rot- ätare! För att spara tid och fingrar rekommenderar jag att du, i tillagningen, använder en mixer med en skiva som strimlar allt du stoppar ned.

tisdag 15 december 2009

Den råa landsbygden

Enligt aftonbladet har en nyligen gjord sifo- undersökning visat att fyra procent av svenskarna kommer att vägra äta skinka på julbordet. I storstäder är siffrorna ännu högre; åtta procent i Stockholm och 13 procent i Malmö. Orsaken är att bilder på vanvårdade grisar i november visades upp i media. Vissa kommer att försöka döva sitt dåliga samvete genom att köpa ekologisk skinka.

Som väntat är siffrorna lägre på landbygden, där ingen är lika naiv som i storstaden. Eftersom jag växte upp på landet vet jag att synen på djur där skiljer sig radikalt från städerna. Medan vi i de civiliserade delarna av landet gullar med våra siameskatter och chihuahuor i guccihalsband, dränker bönderna oönskade kattungar, skjuter minkar för nöjes skull och ser djuren som vandrande pengapåsar. Det är inte Ernst Kirshiger eller bondefrun. En vanlig dag på landet är rena blodbadet. En fruktansvärd massaker!

De ruttnande grisarna i Aftonbladet är dock toppen av ett berg av stympade hönor och avhuggna kalkonhuvuden. Även de "välvårdade" grisarna växer upp på cementgolv, och deras enda öde är att gå nakna på rad och bli avrättade av en bultpistol för att deras kadaver sedan ska hängas upp på en krok. Hur höns och nötkreatur behandlas behöver jag väl inte ta upp här då du borde kunna fylla i artikeln själv med din logiska slutledningsförmåga?

Jag säger inte åt någon vad de ska äta, jag är själv köttätare. Men detta är ett dilemma som jag tycker man ska tänka på om man vill utnyttja privilegiet att äta kött. Inte bara leva i en dimma och gå i taket så fort Aftonbladet behagar belysa den obekväma verkligheten.

Källa:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6286478.ab

fredag 20 november 2009

Äta som en apa - testa rawfood



Vi är inte bara människor utan delvis apor, och då bör vi äta som apor. Det vill säga 70 procent frukt och 30 procent gröna blad. Toppat med lite nötter och frön. Jag som tyckte att veganism verkade svårt. Här har du elitgrenen, hälsokostens svar på triathlon eller formel-1.

Enligt förespråkarna ska kosten ge dig perfekt hälsa, en massa energi och förebygga sjukdomar såsom diabetes.

Jag lekte med tanken att testa på detta åtminstone en månad eller en vecka. Resultatet blev att min fruktkonsumtion gick från att vara nästan obefintlig till att uppfylla socialstyrelsens normer. Längre än så har jag inte kommit just nu. Om jag började med hälsokost skulle jag få lägga ned den här bloggen. Vad skulle livet vara utan allt härligt fett och salt?

Har raw-foodisterna rätt? Vissa artiklar tyder på det:

http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.301284-nu-frossar-vi-i-frukt


torsdag 19 november 2009

måndag 9 november 2009

Ägaren till King of india mördad!


Ägaren till mitt och flera av mina vänners favorithak tragiskt nog har blivit mördad. King av india var ett ställe som jag och de andra i konstnärsgruppen"Världens Ende" periodvis brukade hålla till på. Åt en tallrik med palak paneer och drack King fisher eller Bangla. Kanske avslutade man med en portion kulfi.

Jag kan inte bestämma mig om det är (eller kanske snarare var) King of india eller New dehli som ska ha epitetet Göteborgs bästa indier. New Dehli var något vassare när det gällde maten medan stämningen och framförallt ägaren till King of india som vi brukade kalla "Mr. King" var oersättlig.

Ofta pratade han en stund med oss innan vi skulle gå, och han sa någon gång att han brukade känna igen oss och tyckte vi var roliga. Trots att våran högljudda frispråkighet fick en del av hans gäster att vända sig om generat.

Detta är den största förlusten för Göteborg sedan jag flyttade hit. I fredags höll mina vänner en högtidsstund i vår atelje, för att visa respekt för Göteborgs trevligaste krögare.

Mer om händelsen:




http://www.gt.se/nyheter/1.1764931/hittades-bunden-och-mordad-i-goteborg
http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.288122-mordmisstankt-angav-sig-sjalv

Min vän Henriks serie om bland annat King of india:

http://henrikbromander.blogspot.com/2009/09/fildelning-20.html


Tidigare blogginlägg om King of india på Björnstek:

http://bjornstek.blogspot.com/2009/02/tre-favoriter-i-goteborg.html

söndag 4 oktober 2009

Ger pelmeni bakfylla?




Jag gör allt för mina vänner. Härom dagen stod jag och slet i 3,5 timmar med pelmeni, medan de andra satt och pratade, spelade musik och annat. Men de höll ju mig sällskap, och Henrik hade varit i butiken Babushka och handlat smetana, inlagd svamp och saltgurka.

Efter denna bastanta middag drabbades jag verkligen av palt- koma. Henrik låg redan på köksgolvet då jag stapplade in i mitt sovrum. Ludwig och Hanna var lite tåligare och satt uppe och pratade men jag uppfattade inte vad någon sa för jag låg utslagen som en de där heroin- pundarna i dom kallar oss mods. All energi gick till matsmältning.

Under natten stormade det så som det bara kan storma i Göteborg och jag drömde skumma drömmar. En av dem handlade om att månen höll på att krocka med jorden så vetenskapsmännen skulle skjuta månen långt ut i rymden vilket skulle förändra hur tiden fungerade på jorden. Jag drömde också att min pappa skulle flytta till Umeå.

Idag har jag haft ruskig huvudvärk och varit trött hela dagen. Visserligen serverade vi folköl till maten men jag drack ju bara två och smuttade lite på vodkan. Vodka är vanligen min favoritsprit men har fått problem med det sen en kräftskiva i höstas.

Kan man bli bakfull av pelmeni? Kan det vara så att för mycket fett och kolhydrater ger kroppen en chock så att man får samma symptom. Berätta gärna era erfarenheter i kommentarsfältet.

måndag 7 september 2009

Frukost i Berlin

Många svenskar har fördomar mot Tyskland och inte minst tysk matkultur. Det är lite som vårt nedlåtande sätt gentemot Finland. Tyskarna och i synnerhet Adolf Hitler bär enligt många tydligen skulden för alla världens olyckor. Alltid ska Adolf och hans gestapo- polis vara föremål för jämförelser när man vill påpeka något som är fel, när man inte blir insläppt på krogen, inte får något för sina föräldrar eller på andra sätt inte får sin vilja fram. Vad gäller den tyske diktatorns matvanor så finns det en välbevarad myt om att Hitler skulle varit vegetarian. Enligt andra källor var han dock endast positivt in ställd till vegetarisk kost, och skattade duvbröst som sin favoriträtt.

Även om det är en fascinerande kontrast att en despotisk massmördare skulle bry sig om ifall hans mat hade krävt en hönas eller oxes liv ska vi lämna ämnet och återknyta till ämnet tysk matkultur genom att studera dagens tyska gastronomi. Vi börjar med dagens viktigaste måltid. Det finns inget som tinar upp ens själ så mycket som en riktigt bra frukost. Att tidigt på morgonen dricka en stor mugg kaffe och känna hur det knakar i hjärnan när den tinar upp från sitt zombie- tillstånd. Att fortsätta med en smörgås med riktigt gott, nybakt bröd och känna det efterlängtade blodsockret virvla runt i blodomloppet. Och det är inte i Spanien, Danmark, eller något annat land som svenskarna gärna favoriserar, som du äter den godaste frukosten utan i Berlin, staden där Hitler hade sin bunker. Ofta består den av en tallrik med flertalet köttpålägg, ostar, frukt, grönsaker och olika brödsorter.

En annan rätt som berlinarna, och i synnerhet Kristian som jag bodde hos, verkar vara helt tokiga i är dönerkebab. Denna berlinspecialitet ska vara förebilden för det vi i Sverige kallar kebab (Wikipedia) och ska enligt samma källa ha uppfunnits av en turkisk invandrare i stadsdelen kreutzberg i Berlin.

Currywürst är något annat man lägger märke till när man är i Berlin. Precis som med dönern så finns det en sorts kult kring denna maträtt. För ögat är den inte så speciell: stekt frukostkorv med ketchup, currypulver och pommes frites. Det har dock gått så långt att det finns två olika skolor som tvistar om vem som sålde currywurst först. Dessutom har olika regioner i Tyskland sin egen variant (Wikipedia).

Sen har jag inte ens nämnt den tyska husmanskosten som ska vara mycket stabbig, fet och god. Jag tycker ni istället för att drömma om Italien eller Grekland som om de vore någon slags matparadis istället ska boka ett flyg med Air Berlin.

fredag 31 juli 2009

Fakta om finland

I somras var jag Jon och Henrik i Finland. Det var flertalet personer som ifrågasatte vårt beslut att tillbringa semestern där, och i synnerhet att stanna fem dagar. Det verkar finnas någon slags nedlåtande attityd till vårt grannland i öst. Kanske är det storebrorsmentaliteten? Finland är det enda landet där man känner sig som en kolonisatör tack vare att det är till stora delar svenskspråkigt och att de flesta verkar ha en misstänksam inställning till svenskar. Det finns tydligen någon lag som gör att vägskyltar och annat skall vara tvåspråkiga. Hur som helst. Vi trotsade olyckskorparna och hade väldigt trevligt nedan redogör jag för resan i tre punkter:


Karelska piroger
Medan vi haft svenskar haft lugn och ro har finnarna upplevt fyra krig. Detta har resulterat i svält och elände och därför är man tvungen att fylla pirogerna med gårdagens gamla gröt istället för kött. De piroger vi åt var dock ingen krismat som åts i en snödriva, utan intogs på fashionabla och dyra café Strindberg, mitt i stan.

Nationalism
Det känns som att Helsingfors är vad sverige hade kunnat vara om sverigedemokraterna regerat sedan åttiotalet. I alla fall fick jag många flashbacks till min barndoms åttiotal med mycket snygg design, inhemska hamburgare istället för McDonalds, orangefärgade plastsäten i tunnelbanan ock så vidare. Det finns inga somaliska gäng, och ingen falafel förutom någon suspekt finsk kedja. På bilden var vi på en bar som hette U.Kaleva uppkallad efter deras tidigare president som var någon slags landsfader.

Sea Horse
Vi brände många tusenlappar på restauranger men höjdpunkten på resan var Sea Horse. En restaurang bevarad intakt sedan trettiotalet med finsk husmanskost. Mannen i garderoben hängde på oss jackorna när vi skulle hem.

Matlagningstips: Panerad rödspätta

Det ni ser ovan är en så kallad vanlig lunch. Panerad rödspätta, tomatsallad och färskpotatis samt smörstekta champinjoner. Jag vet inte hur mycket ni kan om matlagning eller om jag behöver förklara några grunder, men jag antar att alla har bonniers kokbok hemma som gör detta bättre än jag. Därför drar jag bara det väsentliga. För att fixa till denna till synes enkla måltid, har jag använt några viktiga principer. Alla har jag lärt mig genom att lyssna noga på matlagningskunniga människor.

  • Fisken är panerad i egengjort ströbröd.
Använder du det torra, sågspåneliknande ströbrödet som finns i affären, smakar din panering alltid likadant. Lägger du tio minuter extra på att rosta bröd i ugnen och mala i en mixer kan du styra smaken och grovheten på smulorna. Detta lärde jag mig genom att läsa Anthony Bourdains utmärkta kokbok "Det franska köket".

  • Salladen är finskuren och marinerad i citron
Detta tips lärde jag mig av min mormor, som nu är död. Hon var fantastisk i köket men tyvärr var hon alldeles för sjuk för att förmedla några lärdomar när mitt matintresse äntligen blommat ut. Detta har jag dock listat ut själv och det är egentligen samma princip som i t.ex. tabbouleh. Grönsakerna marineras i citron, örter och salt och smaken blir mer koncentrerad när man skär grönsakerna fint. Många tror inte att storleken på hackade grönsaker spelar någon roll men det blir två helt olika rätter beroende på hur stora bitarna är.

  • Champinjonerna är stekta i smör
Det är ingen nyhet att det är gott att steka svamp i smör, men jag tar med det ändå. För alla matlagningsanalfabeter som bara lagar makaroner hemma. Jag tror det var min farfar som lärde mig steka svamp när jag var liten. Han tycket mycket om att plocka svamp och hade ett fåtal rejäla rätter som han gjorde till sina barnbarn. Den ena hette farfarsbiffar och den andra var pannkakor.

måndag 6 juli 2009

Svensk Pizza


Myten om att pizza skulle vara italienskt verkar vara fast rotad hos många. Enligt ett amerikanskt matforum har den svenska pizzan dock mer gemensamt med den turkiska varianten. Samma källa anger att det var de turkiska invandrare som kom till sverige på 80- talet och började starta pizzerior som haft störst inflytande på vad vi kallar svensk pizza.

Mina favoritpizzerior i Göteborg heter dock varken Napoli, Capri eller något annat italienskt utan Pizzeria Mums och Old Corner.
Min favoritpizza Provencale har inget med provence att göra. Den är en svinig gåva från Old corners pizzabagare till gamlestadens skräpmatsälskare och pålägget består i en kombination av tomat, ost, bernaisesås, fetaost och vitlök.
När min nuvarande flickvän bodde i studentkorridor brukade jag efter jobbet slinka förbi Pizzeria Mums och köpa en Kebab- båt. Jag blev nyfiken på grund av deras logotype med en seriefigur, men när jag första gången provade kebab- båten förstod jag att det i stort sett var en stjärnkock som hade hamnat som pizzabagare i studentkvarteret olofshöjd. Kebab- båten innehåller marinerat, grillat- kött under ett tjockt lager av smält ost och överst den bästa tsatziki jag ätit. För ett tag sedan läste jag att denna pizzabagare kommit tvåa i nordiska mästerskapen i pizzabakandets konst. Ett välförtjänt pris.


onsdag 8 april 2009

Tre favoriter i hooden

Gamlestaden i Göteborg har inte bara kriminella gäng och landets mest radikala moské.

Det är ett väldigt fint ställe att bo på och alla folkgrupper som bor här har sin egen restaurang. Sålunda finns det thailänskt, kinesiskt, libanesiskt, persiskt, balkanskt, tukiskt och ett antal pizzerior inom ett område stort som Kvänum.

Här är tre favoriter:

MAHALA - Balkanskt

Att bara starta en pizzeria i Gamlestaden vore som att starta ännu en potatisodling i Kvänum. Alla gör det. Alltså måste varje aktör nicha sig och ha en "specialmeny". MAHALA har satsat på något så vågat som en balkan- meny på bosniska. Deras flyer, som i övrigt är på Svenska, ger ingen hint om vad de olika rätterna betyder, och det finns ett alternativ som går loss på 300:-.






NERGIZ GRILL - Turkiskt

Utifrån ser Nergiz, tidigare kallad Nergs, inte mycket ut för världen. Men här är maten desto godare. Det är här de riktigt stora turkiska och arabiska familjerna går när de vill äta ute. De har både mer publikfriande rätter som grillspett med lamm, kyckling och köttfärs, och mer genuina alternativ som köttben med kikärtssoppa.


HING- WA - kinesiskt

Detta är den kinakrog jag sett med flest kinesiska gäster. Magnus Uggla har nämnt den i sin blogg som Sveriges bästa kinakrog. Förutom den vanliga menyn med försvenskade rätter som biff med bambuskott och friterade räkor har de en hemlig kinesisk meny. Här kan du få fiskhuvudgryta, grillat sidfläsk med pak choy och min favorit, fläskkött char siu (söt barbecuesås).

torsdag 2 april 2009

Familjereceptets död


"Det sa va en gammel käring som lagar maten!" sa min kollega Mikael som jag jobbade med under min tid i Skövde. Han syftade då på sin gamla farmor som han tyckte representerade den generation där kvinnorna verkligen kunde laga mat.

På den tiden yrkesarbetade kvinnorna inte utan gick hushållsskola och blev sedan hemmafruar med ansvaret för familjens mathållning. Männen kunde i regel inte laga mat. Min morfar kunde på sin höjd steka köttbullar och mormor skötte allt sådant vilket resulterade i katastrof de gånger min mormor av olika skäl inte kunde vara hemma.

Idag har nog männen i regel blivit bättre på att laga mat. Män som Per Moberg visas på bästa sändningstid. Frågan är dock om matkunnandet över lag inte är på väg att tyna bort? Om några mer än kockarna och ett fåtal specialintresserade faktiskt tar sig tid att laga mat från grunden?

Jag har sett flertalet män och kvinnor i min egen ålder som på sin höjd steker fiskpinnar eller vego- bitar. Jag läste någonstans att stekt falu- korv med makaroner var den valigaste svenska maträtten. Jag publicerar en bild på min farmors husmanskost. Se och njut. Snart är begreppet "familjerecept" utrotat i det här landet.

tisdag 24 februari 2009

Tre favoritrestauranger i Göteborg

Cyrano, Bistro - svårt det här med Ricard

Grodlår i pernodsås provade jag för första gången på den fransk- inspirerade bistron Cyrano, som även har sniglar, två rätter jag drömde om som barn. Så om ni som jag är nyfikna på franska delikatesser kan jag rekommendera ett besök. Blanda dock inte ihop detta Cyrano med de två pizzerior som är filialer till orginalet på prinsgatan.

Sist vi var där åt jag dock en förrätt på getost och honung, följt av lammstek och till sist chokladpankaka. Henrik beställde in pastis av märket Ricard. Han sa bara "ett glas Ricard". Servitrisen hörde inte riktigt, eller så var hon inte så kunnig, för hon började fumla bland flaskorna. Medan ägaren stod och glodde, surare och surare, trängde svetten fram i hennes panna. Hela restaurangen satt till slut och glodde på hennes alltmer desperata försök att förstå vad gästen ville ha. Till slut grep en annan servitris in och tog fram rätt flaska.

Prinsg. 7, Göteborg - 031-14 31 10
www.cyrano.se



Restaurang King of India - pirater och toalett- fluktare

Det var en sommardag på King of india. Förutom mig, Jon, Henrik och min flickvän Stina satt det bland annat ett par i restaurangen. Efter en stund skulle Henrik gå på toaletten men eftersom kvinnan var på toaletten fick Henrik vänta. Plötsligt kom det en okänd man från gatan in i restaurangen. Han gick med bestämda steg, förbi Henrik, tog fram en kniv och öppnade toalettlåset. Kvinnan som satt där med neddragna byxor blev inte så glad. Mannen vände och gick lika snabbt ut igen. Paret lämnade restaurangen men kom tillbaka efter en stund och fortsatte äta.


Det är inte direkt för maten man går besöker denna indiska restaurang. Maten är god men håller ungefär samma standard som andra indier i stan. Kingen sitter man på för att man aldrig vet vad som ska hända vid nästa besök, och för att få träffa personalen.

Ägaren (Mr. King) till denna restaurang är en excentrisk men skojfrisk person som, förutom att servera mat och ha örhänge, visar indiska musikvideos hela kvällarna. En av hans vänner (piraten) som kommer in ibland har långt hår och en krok istället för hand. Sist vi var där försökte ägaren få med Jon och se fredagen den 13:e på bio mitt i natten. En annan gång när Jon skulle beställa en liten kobra, började servitrisen, plötsligt propsa på att det skulle vara en stor. När Jon stod på sig skrattade hon och sa att hon ville supa Jon under bordet.

Första Långg. 14
031-24 04 10

Gyllene Prag - Göteborgs mest konservativa krog

Är du en konservativ typ som ogillar trender är detta rätt ställe. Det hade tidigare väldigt stränga servitriser och rejäla portioner. Nu har de mer tillmötesgående personal men de gör stor sak av att vägra ändra menyn. Du kan dock få alltfrån oxfilé till varmkorv, så det blir aldrig enahanda.

Min favorit här är dock en halv panerad ost, följd av en Kalvlever med bacon och svamp och som avslutning kaffe och crépe suzette med kaffe. Till dricker jag ölet litovel eller en stor sejdel med staropramen.

Läs mer om gyllene prags historia på deras egen hemsida.

Sveagatan 25
031 - 13 62 62

www.gylleneprag.se

söndag 1 februari 2009

Vinprovningen


Jag hade ganska precis börjat experimentera med vin. Lånat några böcker på biblioteket och lärt mig de vanligaste druvorna; surfat runt på internet där man kan få tips om speciella flaskor som man sedan får flänga runt på olika systembolag och tvinga personalen att plocka fram.


Intressen är så mycket roligare om man delar dem. Därför försökte jag få in Henrik på viner genom att köpa med mig ett par flaskor, och hälsa på honom och hans dåvarande flickvän i hennes lägenhet. Där satt vi och blev fulla köket samtidigt som vi diskuterade serier eller kampsport. Nästa steg var att gå på arrangerad vinprovning på en restaurang som heter Le Village.


Vi hade lite olika förväntningar på kvällen. Jag hade precis börjat odla mitt vinintresse och läst på om druvor och odlingsplatser och fabrikanter. Henrik var under hela provningen mycket noga med att få valuta för pengarna och bli berusad. Vi var väl ca 40 personer och förutom jag och Henrik var det mest folk i våra föräldrars ålder.


Vi fick prova tio viner och personalen hade satt en liten doserings mojäng på flaskan så att den hällde ut en exakt mängd varje gång man vände på flaskan. Jag och Henrik var ständigt frestade att vända på flaskan två gånger för dubbel dos men vi kunde inte med det när vi hade de andras ögon på oss.


Provningen leddes av en vinexpert i kostym som presenterade vinerna ett efter ett och så fick åskådarna kommentera. Jag var väldigt blyg i början och folk var stela och vågade inte säga vad de tyckte om vinet. Eftersom att jag var påläst ville jag dock demonstrera mina kunskaper inför publik. Vid varje vin påbörjade jag ett försök att ropa ut en kommentar men hejdades av min kritiska inre röst som blev svagare och svagare med tilltagande fylla. Till slut började jag ropa ut vad jag tyckte om vinet och kom även med några förslag. Till exempel att ett vin på druvan torrontés blev bäst om det blandades ut med chardonnay, och att en sauvignon blanc som vi provade luktade tvätt.


En kvinna som satt bredvid mig började efter ett tag, när hon tagit sig ett par glas, att ta kontakt med mig och kommentera vinerna. Till exempel sa hon att den pinot noir från New York som vi druckit smakade hallon. Henrik, känd för sin människokännedom, sa efteråt när jag stod och kissade att han tänkte sig att hennes man och hon gått på vinprovning för att rädda sitt förhållande och att hennes kontakt med mig ikväll skulle orsaka ännu ett gräl i parets sovrum. Kvinnan med hallon- vinet och hennes man förvann dock efter att alla vinerna var provade och bedömda. Jag såg henne aldrig igen.


Jag och Henrik satt dock kvar en stund efter provningen och jag började prata med vinexperten som antagligen blivit road av mitt intresse. Han gav mig ett exklusivt tips om en annan vinförening som är mer specialiserad och tuff än den som anordnat provningen vi satt på. Henrik gick nu loss på de halvfulla flaskorna som blivit över och tyckte att jag hängde med dåligt. Vi var nu båda hungriga. Det mesta var stängt så vi avslutade vår kväll på burger king genom att äta två whopper var.



måndag 26 januari 2009

Preem-macken

Ganska många skulle, enligt statistik, äta lunch på en bensinmack. Jag läste en tidningsartikel om att en större och större andel av mackarnas huvudprofit kommer inte längre från bensin, utan korvar, nuggets, baguetter och andra ”maträtter”.

För två år sedan påbörjade jag min karriär inom telekom- branschen på Telias bredbandssupport. Mitt emot supporten låg en preem- mack där många gick och köpte sin mat. Jag skulle normalt aldrig gått dit, men ibland hade en envis kund reducerat min lunchrast till ett minimum. Ibland ville jag vara social och följa med någon av mina kollegor som uppskattade det bekväma i att kunna springa över gatan för att köpa lite nuggets eller korv.

Idag fick jag en nostalgisk idé att skriva om denna lunchmack. Jag gick in i den kraftigt upplysta butikslokalen och satte snabbt kurs mot matserveringen. I det kalla ljuset från lysrör syns alla finnar och fysiska defekter i kombination med hyns glåmighet. Väggarna är orangea. Woken och pastan låg upplagd i öppna kantiner för att fresta hungriga kunder. Jag tänkte på ironin i att man är så mån om att visa upp maten när den ser ut som halvtorra rester från gårdagen. Plastförpackade sushin som jag hastigt skyndade förbi är en styggelse och bör undvikas till varje pris.

Jag beställde det som såg mest okej ut. Kokt korv med mos och skagenröra. En gatuköksklassiker skulle de väl inte kunna misslyckas med. Jag satte mig ned vid de små borden vid det stora fönstret, i skenet från de orangea plastlamporna och började äta. Det var väl inte direkt ett brott mot folkrätten att äta här. Korven var inte äcklig, men den smakade igenting. Inte moset heller, eller ketchupen eller senapen. Skagenröran smakade fett. Det var med en tom känsla jag lämnade preem- macken med sin isbjörn bakom mig. Det var nu mer än ett år sedan jag lämnade supporten. En delvis mycket mörk tid för min del. Jag hade en del tomma och ledsamma minnen från denna tid. Denna tomhet kände jag på något sätt stämde väl överens med min korv. Det var inte nostalgi, bara en känsla av likgiltighet.