lördag 20 mars 2010

Oishinbo à la carte

Oishinbo handlar om matjournalisten Yamasoka Shiro som tillsammans med kollegan Kurita Yuko reser runt i Japan i jakt på den ultimata måltiden. Yamasoka är en ganska osympatisk matnörd med en oförmåga att föra sig i sociala sammanhang. Det vägs dock upp av en asbergerartad encyklopedisk kunskap om gastronomi. Gång på gång sätter han självutnämnda matexperter på plats. Den ständiga rivalen är dock hans far Kaibara Yuzan, grundaren av "The gourmet club". Istället för att uppskatta sin sons kunskaper och visa uppskattning för den sonen är, kommer han med ständiga anmärkningar på Yamasokas ofullkomlighet.

Man skulle kunna analysera detta samlingsalbum utifrån sonens neurotiska förhållande till sin far. Ständigt ute efter ett erkännande från fadern, genom nya prestationer, som möts av förakt från en narcissistisk far med oändliga krav.

Eller så kan man njuta av all den kunskap man får. Om du trodde att sushi var de där tolv bitarna med lax, räka, avocado och omelett du får på lokala sushirestaurangen, kommer Oishinbo att vara en ögonöppnare. Här ägnas sidor åt debatten om huruvida flundran med ögat på höger sida är godare än motsvarande sort med ögat på vänster. I vilken flod man ska ta smörfisk för att den ska smaka som bäst, samt hur kunskapen om detta kan avgöra hur man hanterar livet i stort.

Oishinbo finns i nio olika samlingsvolymer som alla behandlar delar av den japanska kokkonsten. Volymen jag nyss läst handlar om sushi och är min första. Men jag planerar redan att beställa nästa. Kan varmt rekommenderas för matnörden, särskilt om du är intresserad av japansk kokkonst.

Be din lokala seriehandlare köpa in den, eller beställ på nätet.

måndag 8 mars 2010

Hur lär man sig laga mat?


Jag funderade härom dagen på hur man enklast skulle kunna lära ut matlagningens grundläggande principer. Jag funderade på ett ambitiöst schema där man lär ut grunder som att steka saker utan att bränna dem, koka potatis utan att den smular sönder, kombinera smaker, göra egen fond och så vidare.

Sen kom jag på hur jag själv lärde mig. Min mamma utbildade sig och bodde på annan ort och min pappa kom ofta hem för sent för att planera och laga till något mer ambitiöst. Jag hade en kokbok med indiska rätter och en med pastarätter som jag började laga ur, och hade maten förberedd när de andra kom hem.

Jag kände inte till matlagningens grunder särskilt väl, utan lagade de rätter jag tyckte såg goda ut från recepten. Många gånger misslyckades jag men ibland blev det bra. Eftersom jag inte stod för matinköpen kunde jag inte välja bland råvaror hur som helst utan fick ta det som fanns hemma. Jag kommer fortfarande ihåg vad man fick anstränga sig för att hitta ersättningar för konstiga ingredienser. På den tiden hade mataffärerna dessutom mycket sämre utbud.

fredag 5 mars 2010

Sluta med kaffe, del 2

Jag har tidigare skrivit om utmaningen att sluta med kaffe. En anonym kommentator föreslog att man skulle ersätta kaffet med något annat dopaminhöjande för att mildra bieffekterna. Han föreslog socker eller te.

Jag har studerat några bloggar och forumtrådar för att utreda olika sätt att sluta med kaffe. Detta verkar vara de vanligaste:

Att sluta rakt av, eller såkallad cold turkey.
Detta fungerar bara om du har självdiciplin och kan stå ut med trötthet, huvudvärk och dåligt humör. Det förkortar avvänjningstiden men gör den hårdare. Ett tips är att göra detta i samband med någon annan förändring i din vardag. Till exempel avstod jag från kaffe på en veckas segeltur, förutom sista dagen då jag tog en kopp. Det var dock enklare att avstå eftersom jag var hemifrån och inte lika lätt hamnade i gamla vanor.

Att sluta gradvis.
Det är såklart enklare att stegvis dra ned på dosen kaffe. Risken är dock att du faller tillbaka i stressiga situationer då du behöver lite av din naturliga psykofarmaka. Å andra sidan går det ännu snabbare tillbaka med cold turkey varianten. Ett alternativ är ju att minska den dagliga dosen kaffe så att det inte ger lika mycket biverkningar. Jämför med heroinister som använder subutex.

Att blanda ut/ ersätta med annat preperat.
Preparaten kan vara te, koffeinfritt kaffe, eller en ersättning som teechino. Du kan ersätta kaffet gradvis eller helt och hoppas att din hjärna låter sig luras. För mig fungerar inte detta så bra. Men jag har inte testat teechino än. Det verkar ganska äckligt men jag är nyfiken och funderar ändå på att beställa en förpackning.

onsdag 3 mars 2010

Den nya mattrenden

Skribenten och bloggaren Elin Grelsson skrev idag i GP en ganska förvirrad och spretig krönika gällande den "nya" matlagningstrenden. Det är en ofokuserad blandning av skrevsparkar. Främst mot medelklassen som i tv tar arbetarklassen i örat för deras snabbmatsvanor såväl som patriarkatet som nu har haft mage att höja statusen på matlagningskonsten.

Elin har en sarkastisk ton när hon förklarar att det är snobberi med surdegsbröd, ekologiska odlingar och saluhallskött. Sådant som "vanligt folk" varken har råd, tid eller kunskap att ägna sig åt.

En intressant iaktagelse är att surdegsbröd, matlagning och miljömedvetande i media lyfts fram som en trend, något nytt och märkvärdigt. Matlagningskunskaper, bakning och basal råvarukännedom var för inte så länge sedan baskunskap hos svenskarna (åtminstone den kvinnliga halvan). Att det blivit en trend antar jag beror på ett sorgligt svart hål som uppstått hos unga svenskar som kanske är sämst i Europa på mat, efter norrmännen.

Det tål att upprepas, fransmännen äter trerätters i skolmatsalen, i Italien kan till och med crustpunkarna laga bättre mat än de flesta unga svenskar. Jag kan också bli äcklad av medelklassens snobberi, men en uppryckning behövs, och är välkommen.

Att vara förtryckt av patriarkatet, att ha haft en dålig uppväxt eller hamnat på fel sida av klassklyftan är dåliga ursäkter för att inte ens ha lärt sig koka potatis.

Läs Elins krönika