onsdag 2 oktober 2013

Den stora konstutställningen

Det är första biennaldagen och jag irrar febrigt runt bland förstklassig konst. Jag äter foccacia med buffelmozzarella  och tomat. Jag dricker prosecco och cappuchino. Konsten är överväldigande. stor del av tiden går jag runt själv, men ibland träffar jag en klasskamrat och fortsätter en stund tillsammans. Jag har aldrig tidigare varit på en konstutställning av denna magnitud och det är den bästa i mitt liv.

På eftermiddagen kopplar jag av med några andra elever och några Nastro Ezurro (en ölsort som är vanlig här). Vi klappar en katt som kommer förbli.

Sedan bär det av till en mataffär för att handla utflyktsmat till hela skolan. jag har anmält mig som frivillig i teamet. Vi köper ostar, lufttorkad skinka, ruccolasallad, tomater, små paprikor, salami, bröd, vin, prosecco, vatten och läsk. Samlas på en strand och har picnic. Det har blivit mörkt. Folk börjar bli fulla. Efter några timmar tar vi en båt in mot stan.

Vi är framme vid kajen. Adam och Ida som bor i samma lägenhet som jag, frågar om jag vill följa med tillbaka. Jag är lite förvirrad och säger ja. Resten fortsätter in i mörkret. Jag blir lite ambivalent. Adam guidar oss skickligt i Venedigs gränder. Ingen av oss har nyckel till lägenheten.

Väl framme pratar vi konst och googlar och pratar om konstnärer. Anna som också bor i vår lägenhet har gått i förväg och öppnar när Adam knackade på. Vi blir glada. Jag dricker en massa vatten.

Konstnärer som vi googlade: Kippenberger, Bjarne Mellgaard, Baselitz.

Så glider vi in i Italien

Sitter på en dubbeldäckare, fullproppad med konststudenter, på väg till Venedig och bussen stannar på en rastplats i de Österrikiska alperna. Stället har fantastisk utsikt men stinker turistfälla. De kan inte hantera en busslast på 60 personer trots att stället knappt är halvfullt. Servitrisen är inte bara stressad, hon verkar ha fått komplett psykbryt av överraskningen att det kommit matgäster till restaurangen.

Jag ställer en fråga om en av de få rätterna på menyn som verkar lite intressant, men det skulle jag inte ha gjort. Hon behärskar nämligen inte engelska och fattar inte vad jag menar när jag pekar på rätten i den engelska menyn. Irriterat slänger hon åt mig menyn på tyska och försvinner. Mina bordskamrater har nu fått sin mat men jag sitter utan.

När sällskapet ska betala försöker jag beställa på nytt, men nu vill hon att jag ska tala om vad jag beställt för att kunna ta betalt av mig också. Jag orkar inte försöka förklara. Hon bredvid mig betalar sin pulver- potatissoppa men det saknas fem euro i växeln. Att få felet korrigerat är omöjligt.

Hungrig men i trevligt sällskap korsar jag äntligen gränsen till Italien för första gången i mitt liv. Vi stannar vid en större vägkrog. Jag ser en dam som lagar pasta, och tycker att tillagnings- sättet ser korrekt ut. Min hjärta börjar slå snabbare. Kan de laga pasta på en vägkrog är allt möjligt. Jag beställer orchiette och vid en första tugga tåras mina ögon av lycka.

måndag 9 september 2013

Veganska hamburgare som inte suger


Som ett svar på hamburgertrenden och den omtalade hamburgerstället flippin burgers i Stockholm, har Göteborg berikats med motsvarigheten Burgersson. Jag har dock inte fått tummen ur och provat den, eller för den delen lyckats härda ut flippin burgers evigt långa kö, varför jag blev mycket glad då Henrik, för några veckor sedan spontant bjöd mig hem mig och lagade en av flippin burgers varianter från deras nya kokbok. Hanna gjorde vaniljmilkshake till, och det var fantastiskt gott. Så gott att jag nästan hamnade i koma och fick ett tryck över bröstet. Jag är ju bara 33 år gammal men jag tyder detta och en del andra incidenter som tecken på att min matsmältning har försämrats. Det är det jävliga med att passera trettio, allt går lite trögare, mat gör mig utmattad och jag undviker numer tunga varianter som pommes frittes och liknande. Inte lär det bli bättre heller.

Men, för att minska ålderskrämporna har jag hängt på min flickväns nya intresse för vegetarisk kost. Tyvärr är vegetariska burgare alltför ofta en beskvikelse, och jag är inte överförtjust i artificiella köttsubsitut som quorn, tzay, och liknande. Räddningen blev receptet nedan som bland annat innehåller kikärtor, nötter och matvete. Det heter "Homemade vegan burgers that don´t suck" och receptet håller verkligen vad titeln lovar. 

 http://www.seriouseats.com/recipes/2012/03/homemade-veggie-vegan-burgers-that-dont-suck-recipe.html

 http://www.burgare.com/recept/hamburgerbrod/flippin-burgers-hamburgerbrod/

söndag 10 mars 2013

Roshani






















Henrik hade gått förbi gamlestadens enda indiska restaurang någon gång, tittat in genom rutan, och sett en ledsen servitör titta tillbaka från den tomma matsalen. När jag nu kom in, åtminstone ett år senare, var stället åtminstone halvfullt och avslappnad stämning rådde. Jag beställde in det vegetariska alternativet och fick in palak paneer med daal ris, sallad och naan bröd.

Både den kryddiga spenatsåsen och linsröran var överranskande goda och hade en musig kryddighet som spred sig i munnen. Men varför, varför serverar alla indiska lunchrestauranger den trista isbergssalladen med vattniga tomater, mitt i vintern? Är det restaurangerna eller gästerna man ska klaga på?

Larskaggsgatan 2
Göteborg
Tel:  031-215962

söndag 10 februari 2013

Penne med zucchini och ricotta


Nu har jag lagat recept av Mario Batali sedan i somras. Det är väldigt lärorikt att fördjupa sig i en enskild kock och laga så många rätter man orkar. Men nu ska jag lägga hans kokbok Molto Gusto åt sidan ett tag och låta kunskaperna mogna. Under tiden tänkte jag dela med mig av lärdomarna till er läsare.

Detta recept är ett exempel på hur Mario lagar pasta. Han blandar inte i såsen i pastan efter att rätten serverats. Istället låter han den till 3/4 färdiga pastan ligga och tillagas tillsammans med såsen i stekpannan under några minuter. Pastan måste vara något underkokt när den blandas med såsen. Överkokt pasta gillar jag inte.

Blanda ricottan med riven parmesanost
Skiva squash eller zucchini tunnt.
Stek i olivolja.
Koka penne, molto al dente.
Häll pennen och lite av kokvattnet i stepannan med zucchini och olivolja.
Låta koka tillsammans i två minuter.
Servera penne på tallrikar, dutta på ricotta och häll på lite strimlad mynta om du har + salt och peppar.

Jag blandade pastan med ricottaröran, det stod inte i receptet men blev mycket godare.

Vill ni se Mario laga pasta kan jag rekommendera hans matlagnings app, eller kolla youtube för något gammalt avsnitt av matlagningsprogrammet Molto Mario:

söndag 3 februari 2013

Thai Oriental Restaurant

Förra årets besvikelse var när jag besökte mitt stam- thaiställe Thai Issan och fick skaldjurssallladen framför mig. Istället för en platå av frächa skaldjur direkt från ishavet fick jag något med konsistensen av konserverade, microtinade musslor och räkor, i ledsna små öar, utspridda på tallriken. De smakade helt ok marinerade i sin dressing, men det räckte inte. Dags att leta ett nytt ställe när man är sugen på chili, lime, kokosmjölk och sesamolja.

Efter att ha blivit besviken på det intilliggande konkurrenten drog jag mig till minnes Thai Oriental Restaurant, ett ställe som Henrik rekommenderat och jag testat endast en gång tidigare. Vad jag mindes ägdes det av en trevlig, äldre svensk man och ett antal thailändska kvinnor. En hel del thailändare som kunder. Jag hade endast provat khao phun, laotisk nudelgryta med fiskbullar, grönsaker, röd curry och koriander, men det räckte. Maten är definitivt tillagad med kärlek och jag kan inte fatta att hållit fast vid Thai Issan så länge.

Kaserntorget 6, Göteborg

http://www.thaioriental.se/

torsdag 24 januari 2013

Årets hjärnblödning

Jag undrar vad det var i salladen som orsakade hjärnblödningen. Tyvärr är artikeln omöjlig att få tag på i sin helhet.

fredag 18 januari 2013

Musslor, vin, chili, persilja

Det är fredagskväll. Jag och flickvännen har just veckohandlat och ska precis köpa huvudnummret till kvällens middag av fiskhandlarn. Jag frågar vad som är bra just nu, och handlarn rekommenderar genast torskrygg för 245kr/kg. Specialpris. Jag sneglar dock åt en hel, orensad havskatt och frågar vad den kostar. Hon vet inte på rak arm utan måste fråga chefen. Hel??? Skriker han frågande. Jaaa... han tar upp havskatten med sina bara händer och väger den. 165 kronor går den loss på, men då räcker den också till 6 portioner. Jag tittar på flickvännen som ser skeptisk ut, vi har lite dåligt med pengar så här i slutet av månaden. Jag frågar om plattfisk. 70 spänn styck, orensade, och då måste vi köpa två stycken. Nej det får bli musslor. Ett nät för 69:- inte det bästa priset man sett på musslor men. Fiskhandlarn tittar medlidsamt på oss, och säger, jaa men såhär är det för alla just nu, i slutet på Januari. Det är skralt i kassan! Som från ingenstans dyker en övre- medelklasskärring upp bredvid oss. Hon blir betjänad av chefen. Han börjar såklart med att rekommendera torskryggen. Jaaa.. den ser fin ut, lika bra att ta hela biten, 345:-? Jaha det blir bra! Och så ska vi ha lite räkor också! Vi tittar storögt på detta frosseri. Fiskhandlarn som just betjänat oss flinar, och vi går därifrån med våra musslor, köper en baguette på vägen hem.   

Musslor är en råvara som känns lite lyxig trots att det ofta är billig. Man måste äta ganska många för att bli mätt, men det funkar som förrätt eller tillsammans med en baguette som man använder för att suga upp spadet. Såhär tillagar jag dem:

Ingredienser:
Levande musslor, vitt vin, smör, en tunnt skivad röd chilifrukt, tunnt skivad charlottenlök.

Skölj musslorna och rensa ut de som är öppna och inte sluter sig när du knackar på dem eller bänder i skalet med en kniv.

Hetta upp en gryta och lägg i smöret. När det fräser så lägg i lök, chili och mjuka upp. häll i vinet och låt det börja koka innan du har i musslorna. Låt koka i max tio minuter. Servera i en snygg, uppvärmd skål med hackad persilja. 

söndag 13 januari 2013

Oscar & den lille



Jag, Stina och Jon har ätit på Oscar & den lille. Jag provade ett smörrebröd med oxbringa och majonäs, ett med leverapastej, champinjoner, bacon. Mitt sällskap njöt av hakkeboeuf och frikadeller, självklart serverade med kartoffler, lingon och gräddås. Vällagad dansk kost så som den ska smaka, och det kostade inte mycket. Göteborgs enda danska krog har något för en restaurang så oumbärligt som en egen, ganska dansk atmosfär och dessutom trevlig personal. Ett besök här andas ännu inte samma danskhet som Klubben i Köpenhamn. Men att utveckla en sådan perfektion tar tid, och jag tror att om Oscar & den lille förfinar sitt koncept några år med samma generositet som nu, blir den en värdig utmanare.

Prinsgatan 4, Göteborg

http://oscarodenlille.blogspot.se/


söndag 6 januari 2013

Sill, isterband och äppelkaka














Jag känner en person som brukade leva på isterband och coca cola. Han bor på landet, och hade alltid en tvåliters flaska på golvet framför passagerarsätet i fram. Jag kan på något sätt  förstå honom. Jag blev också tidigt pläglad på denna delikatess. Min mormor brukade göra en pyttipanna med tre ingredienser, lök potatis och mosade isterband. En rätt jag alltid såg fram emot.

Jag hade inte ätit denna rätt på ett tag när, Henrik som hade varit hemma i Småland, isterbandets centralort, och fått med sig ett par exemplar hem, bjöd mig på middag. Han svängde ihop en trerätters bestående av sill och smetana till förrätt, och isterband med stuvad potatis till huvudrätt. Jag åt och njöt.

Efter maten var det dags att bänka sig framför soffan och titta på Snapphanar, såklart tillsammans
med en fantastisk skånsk äppelkaka som Hanna, den militanta skåningen gjort, som lämpligt tilltugg till filmen. Snapphanar handlar om den skånska motståndsrörelse som på 1600- talet ville att Skåne skulle tillhöra Danmark, och därför förde gerillakrig mot svenska armén på den skånska slätten.

Filmen har fått kritik bland annat, eftersom motståndsmännen i filmen är stolta över att kalla sig snapphanar, medan benämningen i verkligheten var ett skällsord som bara svenskarna använde sig av. Det är i och för sig inte enda skälet till att filmen fick kritik, i många fall berättigad. Trots ganska långsökta intriger, fann jag mig stundvis uppslukad.


tisdag 1 januari 2013

Pizza

Nyårsdagen ska enligt Pizzarapporten 2011, vara den dag då svensken äter mest pizza. I detta fall handlar det om hämtpizza. Det ligger något oerhört tillfredställande i att lindra en lätt plågsam bakfylla med en rykande färsk pizza drypande av fett och salt.

Av ungefär samma skäl är pizza en av de rätter jag tycker mest om att laga hemma. Den innehåller ett bakmoment (bakning har hög mysfaktor med sina dofter och barndomsminnen), ett kreativt smaksättningsmoment och resulterar ett nästan narkotiskt välbefinannde. För den ambitiöse som vill göra egen pizza rekommenderar jag boken "Molto Gusto" av italiensk/amerikanske restaurangägaren Mario Batali. Den innehåller bland annat pizzarecept från hans pizzeria Otto i New York.

Mario gör en pizzadeg med 00-mjöl och torrjäst. Man kan jäsa den men det är inte nödvändigt. Pizzorna gräddas i stekpanna, innan man lägger på fyllningen och stoppar in den i en varm ugn som avslutning. Den nördige använder en tung, svindyr, uppvärmd baksten och pizzaspade som han köpt på till exempel bagaren och kocken. Jag och mitt sällskap, bestående av Henrik, Hanna och Jon, slapp dock detta då Hanna fått tag på ett exemplar av de där pizzaugnarna för hemmabruk som var populära för ett par år sedan, men nu knappt går att köpa.

Det blev goda pizzor med luftig och knaprig deg. Här kommer två av dem vi bakade:

Shiitakte och kungssvamp med mozzarella














 Ta de svampar du gillar till exempel shiitake, champinjoner etc och stek i lite olivolja tillsammans med tunnt skivad charlottenlök, salta och peppra. Grädda en pizzabotten och lägg på svampfyllningen. Lägg på mozzarella. Grädda i ugnen till osten smält. Servera med något grönt. till exempel vattenkrasse.

Marinara













Gör en kryddad tomatsås. Grädda en pizzabotten. Sprid ut tomatsåsen och toppa med mozzarellaost. Grädda i ugnen tills osten smält.