Efendi 73 / Pide Döner - Haninge

När man lyssnar på natodebatten nu, med Erdogan i centrum blir man såklart sugen på lite turkisk mat. Jag bor i stockholmsförorten Skogås, där den lokala turkiska restaurangen är nedlagd. Som tur är finns tio minuters bilresa bort, två turkiska restauranger med namnen Efendi 73, samt Efendi Pide Döner. Den förstnämnda satsar på grill medan den senare har turkisk pizza (Pide) och kebab (Döner).

Fast de verkat ha samma ägare, utnyttjar de inte varandras specialiteter. På Efendi 73 är nämligen brödet den svagaste länken, medan grillade köttet är styrkan. På Efendi Pide Döner har de bröd och pizza som specialitet. Hade de slagit ihop dessa till en restaurang som behärskade båda. Eller Efendi 73 åtminstone kunde få brödet nybakat från Efendi Pide Döner hade det varit magiskt och man hade gått därifrån med tårar i ögonen.

Moonlight pizzeria - Skogås

Minns när skolan skulle ha en utflykt och det började diskuteras vad man fick ta med som matsäck. Det resulterade i en tävling mellan barnen där en tjej krossade alla genom att fråga fröken om hon fick ta med "Kebab". Mina föräldrar lät aningen besvärade när jag kom hem och ställde krav på att jag också skulle få ta med kebab. Det närmaste vi kommit hemma var väl lövbiff, som åts varje fredag med ugnsvärmda pommes frites från Felix och tzatziki gjord på gräddfil. 

Det bästa med svensk kebab i bröd (och detta gäller även Moonlight) är själva brödet, som är ett nybakt frasigt pitabröd som bakas direkt på beställning. Som kontrast kan jag nämna min besvikelse, när jag var i Berlin och testade den hypade dönerkebaben där. Serverad i ett industribakat bröd som de värmer upp i en smörgåsgrill och sås från flaska. Köttet och grönsakerna är det trista på Moonlight. Men man accepterar kebabköttet av samma anledning som man accepterar den industritillverkade räksalladen i en tunnbrödrulle. Det är lite äckelgott. 

Jesses krog - Kärrtorp

Jesses har redig husmanskost med en salladsbuffé med rivna morötter, majs på burk, konserverad ananas, fefferonis, och Rhode Island- sås. Jag undviker pastan och kycklinggryta med thailändska smaker, men äter gärna persiljebiffar, och fiskgratäng.

Jag tar ibland med mig min dotter som är två och halvt år till Jesses. Sist försökte jag få henne att smaka på persiljebiffar, potatismos och morots- riv, men hon ratade allt, tog en tesked lingonsylt och övergick sedan till att äta sig mätt på skivat vitt bröd med Bregott från små plastförpackningar. 

Pensionärer och byggarbetare är det största klientelet på  Jesses. Att det även blivit något av en favorit för mig beror nog på att jag har en rätt känslig mage.  Har vid ett tillfälle fått diagnosen IBS då läkaren vid en grundlig undersökning inte kunde hitta orsaken till mina magsmärtor. Har testat växtbaserad kost, paleo vegan, vegetariansk mat men det är bara Jesses husmanskost som gör magen lugn. 

Problemet med barn på restaurang - och lösningen

 I Göteborg fanns förr en restaurang som hette Skojarbacken. Den hade en skylt på dörren där det står de inte släpper in barn. Detta får man ju acceptera men det finns en marknad som är oupptäckt i Sverige som jag bjuder på gratis, nämligen restauranger som funkar för både barn och vuxna.

I Litauens huvudstad Vilnius stötte vi på något som borde komma till Sverige. En trendig pizzeria med avdelning för barnfamiljer. Större delen av familjerummet utgjordes av en lekyta med rutchbana. Runt fanns låga bord utplacerade där hela familjen kunde äta sina pizzor, sittandes på golvet. 

Enskede matbod - en måltid i fettets tecken

 

Igår hade Enskede Matbod lammbog på lunchmenyn. Denna märkliga styckdetalj har jag faktiskt köpt innan men inte riktigt vetat vad jag ska göra med. Den består nämligen av tunna hinnor kött ca 10% med 90% rent fett emellan. 

Denna typ av detalj är för gubbar i farfars generation, de som uppskattar intenssiv animalisk smak. Vi pratar om fettranden på kotletten, marmoreringen i entrecôten eller skinnet på kycklingen. Det var majonäs till vilket resulterade i en sjö av flott som de, i och för sig goda grönsakerna låg och skvalpade i.  

Vågat av dem att ha denna styckdetalj som lunchmat. Jag är ingen fettfobiker men detta blev övermaga till och med för mig. Men jag får skylla mig själv, jag tänkte lammstek men valde lammbog. En orgie i fett.

Ông Vietnam - Blåsut

Nu har en vietnamesisk restaurang öppnat i Stockholmsförorten Blåsut och de har en god nudelsoppa. De vietnamesiska smakerna är kusin med de thailänska men är snarare motsatsen i sin karaktär, istället för intensiva kryddstarka curries baserade på kokosmjölk serveras kött, grönsaker och örter serveras i en tunn, mild buljong, och chilin kommer vid sidan för de som känner behov. Smakerna i råvarorna är i centrum. Lokalen är stor och luftig och servicen snabb. För dig som uppskattar vietnamesiskt kan jag definitivt rekommendera detta ställe.

Nice Valley - Sköndal

Det är komplicerat att äta ute för barnfamiljer. När föräldrarna ska sitta ned är de ständigt på spänn. Barnen orkar max 10-15 minuter utan underhållning. En restaurang är ingen lämplig miljö för barn då de vill röra på sig, undersöka och klättra på saker. Barnfria gäster som vill ha lugn och ro slänger arga blickar och skakar på huvudet. Har föräldrar ingen koll på sina ungar längre? Det finns en outnyttjad potential i att ge den målgruppen möjlighet att både äta och hålla deras avkomma sysselsatta. Förändrarna äter hamburgare medan barnen leker i backen. Är de hungriga finns korv och festis.

Dessutom vad är mer trendigt just nu än utomhusrestaurang?

Källahttps://www.svd.se/kocken-sadlade-om-corona-blev-min-grej