Slutet på kaffetyranniet?

Efter att ha varit ren från kaffet i mer än en månad kan jag se ett ljus i den mörka tunnel jag hittills färdats genom under mitt nya kaffefria liv. Abstinenssymptomen bestående av ständig trötthet och nedstämdhet, svårighet att koncentrera sig och huvudvärk har slutligen börjat avta.

Det var en även en omställning i sättet att arbeta. Tidigare präglades mitt livstempo av lätt maniska koffeinrus följda av håglöst stirrande och rastlöst oproduktivt plockande. Nu har ett mer naturligt koncentrerat tempo infunnit sig. Det är lättare att koncentrera sig, följa sina tankar och lyssna på vad folk säger.

Nu är ju inte detta någon vetenskaplig studie och det nya tillståndet kanske någon skulle tillskriva andra omständigheter. Tiden får utvisa hur det förhåller sig. Den som har lite kunskaper i neurokemi borde dock åtminstone teoretiskt kunna föreställa sig att det kanske inte är optimalt att dagligen stressa sitt psykologiska system med stimulanter.

Sluta med kaffe del 3

Nu verkar jag slutligen lyckas! Har varit ren i snart en vecka och känner inte längre några abstinenssymptom.

För att mildra abstinensen gick jag över till vanligt Te eftersom det innehåller koffein, men i betydligt mindre mängd än kaffe. I måndags drack jag en sista kopp kaffe på morgonen, sedan dess har jag istället druckit 2-3 koppar te om dagen. De två första dagarna var jag väldigt trött och kände en konstig metallisk känsla i huvudet. Det är vanligen i detta stadie jag brukar misslyckas. Det är inte så lätt att sköta ett kvalificerat arbete med denna konstiga känsla som stör ens koncentration och gör en nedstämd. Jag var nära på att ta en kopp på onsdagen men hejdade mig själv i sista stund. På torsdagen gick det bättre, med lite hjälp av ökat te-intag.
Fredagen och lördagen har jag endast druckit två koppar te.

Jag är ingen renlevnadsmänniska men om det är något jag vill undvika så är det kaffe, eftersom det får min matsmältning att haverera och gör mig trött i längden. Faktum är att kaffe inte tillför någon energi utan stressar det centrala nervsystemet att utsöndra dopamin, precis som andra centralstimulerande medel. Ett nervsystem som blir stressat regelbundet börjar efter ett tag fungera sämre, vilket gör att man blir trött och i värsta fall deprimerad.

En artikel av hälsogurun Frederic Paenaude om kaffe:
Coffee: The Great Energy Sapper

Sluta med kaffe, del 2

Jag har tidigare skrivit om utmaningen att sluta med kaffe. En anonym kommentator föreslog att man skulle ersätta kaffet med något annat dopaminhöjande för att mildra bieffekterna. Han föreslog socker eller te.

Jag har studerat några bloggar och forumtrådar för att utreda olika sätt att sluta med kaffe. Detta verkar vara de vanligaste:

Att sluta rakt av, eller såkallad cold turkey.
Detta fungerar bara om du har självdiciplin och kan stå ut med trötthet, huvudvärk och dåligt humör. Det förkortar avvänjningstiden men gör den hårdare. Ett tips är att göra detta i samband med någon annan förändring i din vardag. Till exempel avstod jag från kaffe på en veckas segeltur, förutom sista dagen då jag tog en kopp. Det var dock enklare att avstå eftersom jag var hemifrån och inte lika lätt hamnade i gamla vanor.

Att sluta gradvis.
Det är såklart enklare att stegvis dra ned på dosen kaffe. Risken är dock att du faller tillbaka i stressiga situationer då du behöver lite av din naturliga psykofarmaka. Å andra sidan går det ännu snabbare tillbaka med cold turkey varianten. Ett alternativ är ju att minska den dagliga dosen kaffe så att det inte ger lika mycket biverkningar. Jämför med heroinister som använder subutex.

Att blanda ut/ ersätta med annat preperat.
Preparaten kan vara te, koffeinfritt kaffe, eller en ersättning som teechino. Du kan ersätta kaffet gradvis eller helt och hoppas att din hjärna låter sig luras. För mig fungerar inte detta så bra. Men jag har inte testat teechino än. Det verkar ganska äckligt men jag är nyfiken och funderar ändå på att beställa en förpackning.

Sluta med kaffe

Kaffe är en drog. I hjärnan ökar det nivåerna av dopamin, kemikalien som styr förmågan att tänka snabbt, reagera och agera. Något som kaffemissbrukaren åtrår när kravet på hans jobb är att få det att hända, och det snabbt! När han eller hon sedan försöker sluta blir dopaminnivåerna lägre. Och han får inget att hända. Går bara omkring som en irriterad zombie i korridorerna.

Vissa rapporterar en migränliknande huvudvärk, den slipper jag. Däremot blir jag trög ledsen, zombie. Enligt en före detta storkonsument av kaffe, som avhandlade sin väg ur koffeinets klor på flashback, ska abstinenssymptomen försvinna efter tre veckor medan depressionen, på honom, bet sig fast i tre månader.

Jag har försökt ett par gånger nu, senast i måndags, men redan på tisdagen hällde jag upp en kopp. Under vissa förhållanden går det hyfsat, till exempel då stressnivån är ovanligt låg. Då klarar jag mer än två dagar. Men under vanliga koncentrationskrävande arbetsdagar går det bara inte. Kraven på handlingskraft och klartänkthet blir bara för mycket.

Torkel Klingberg som är hjärnforskare frågar sig om det utbredda kaffemissbruket har höjt nivån på vad som ska presteras på ett företag. På de flesta arbetsplatser är kaffeautomaten medelpunkten där människor rör sig och fyller på sina muggar och signalsubstanser. Hur det nu är med den saken har jag blivit mycket förvånad hur svårt det är att klippa av denna vana. Jag har inte råd med tre månaders zombieliv. Men jag ska försöka igen. Ta en dag i taget. Återfall är en del av processen. Kaffet får inte vinna!