Mauritz Kaffe

Denna hyllning kommer aningen sent då Mauritz på grund av höjd hyra stängde igen i september. Detta var Göteborgs äldsta kafé. De serverade sinnessjukt gott kaffe som de rostade själva från råbönor. Till det kunde man även köpa hembakt rågbulle med smör och grevéost, rabarber eller plommonbulle med mera. En speciell sak med Mauritz var att det kändes som att komma hem till mormor med doft av nybakt och nyrostat, lite improvserad inredning och en hjärtlig stämning.

Idag styrs Göteborgs kaféutbud med järnhand av de superkommersiella kedjorna Condeco, Espresso House, och Le Pain Francais, samt diverse efterföljare med ungefär samma utbud. Ett undantag är de små espressobarerna Bar Centro, Bar Italia samt Da Matteo, av vilka Da Matteo är min favorit. Bar Centro kan dock vara ett intressant ställe att besöka om du vill bli otrevligt behandlad.

Jag läste i GP att Mauritz ägare Tord Wetter planerar att öppna på nytt. Låt oss be till gud att detta ska ske och det snart!

Amen.

Sluta med kaffe

Kaffe är en drog. I hjärnan ökar det nivåerna av dopamin, kemikalien som styr förmågan att tänka snabbt, reagera och agera. Något som kaffemissbrukaren åtrår när kravet på hans jobb är att få det att hända, och det snabbt! När han eller hon sedan försöker sluta blir dopaminnivåerna lägre. Och han får inget att hända. Går bara omkring som en irriterad zombie i korridorerna.

Vissa rapporterar en migränliknande huvudvärk, den slipper jag. Däremot blir jag trög ledsen, zombie. Enligt en före detta storkonsument av kaffe, som avhandlade sin väg ur koffeinets klor på flashback, ska abstinenssymptomen försvinna efter tre veckor medan depressionen, på honom, bet sig fast i tre månader.

Jag har försökt ett par gånger nu, senast i måndags, men redan på tisdagen hällde jag upp en kopp. Under vissa förhållanden går det hyfsat, till exempel då stressnivån är ovanligt låg. Då klarar jag mer än två dagar. Men under vanliga koncentrationskrävande arbetsdagar går det bara inte. Kraven på handlingskraft och klartänkthet blir bara för mycket.

Torkel Klingberg som är hjärnforskare frågar sig om det utbredda kaffemissbruket har höjt nivån på vad som ska presteras på ett företag. På de flesta arbetsplatser är kaffeautomaten medelpunkten där människor rör sig och fyller på sina muggar och signalsubstanser. Hur det nu är med den saken har jag blivit mycket förvånad hur svårt det är att klippa av denna vana. Jag har inte råd med tre månaders zombieliv. Men jag ska försöka igen. Ta en dag i taget. Återfall är en del av processen. Kaffet får inte vinna!