Landet brunsås

Hur kommer det sig att kokböcker säljer som smör, folk renoverar sina kök, matlagningsprogrammen är fler än någonsin, men samtidigt äter folk mer ute och köper mer snabbmat?

Enligt TV- programmet "Landet brunsås" är vårt vurmande för matlagning bara en del i ett livsstilsprojekt. Det är inne att vara bra i köket så människor vill ge ett sken av att de själva kan laga mat.

Varför orkar så få idag faktiskt lära sig matlagningskonsten från grunden? Riktig matlagning kräver en rad egenskaper som successivt har vattnats ur hos människor i det moderna samhället. Här tänkte jag räkna upp några.

• Att laga mat kräver långsiktighet. Belöningen, att faktiskt äta maten, kommer ibland först efter flera timmar. Det kan vara frågan om att först koka en egen fond, som man använder för att smaksätta ris och samtidigt marinera kött. En karaktärsegenskap hos min egen generation och de efter är att många är impulsstyrda. Vi tror att döden infinner sig om man måste vara hungrig eller mår lite dåligt i mer än tio minuter.
  

• Ansträngning: Linda Skugge skrev bra om det här redan i början på 2000talet . I boken "Akta er killar, här kommer gud och hon är jävligt förbannad", att dagens unga vill ha glamourösa jobb, men de vill inte anstränga sig. Nej, de vill bara softa. Nu har dessa ungdomar blivit vuxna, och vill fortfarande bara softa.

• Intresse: Riktig matlagning kräver ett stort och uppriktigt intresse. Jag får ett intryck av att få människor faktiskt på allvar brinner för ett intresse. Det som uppmuntras är att tjäna pengar och få berömmelse. Något som borde vara sekundärt. Jag minns när jag gjorde en övning i lumpen och alla fick i uppgift att ange deras största dröm i livet. En förkrossande majoritet skrev, oberoende av varandra, att de helst av allt ville vinna en miljon.
  

Frånvaron av dessa egenskaper är förutsättningen för hur människor idag lever, som goda konsumenter. Vi har från barnsben vant oss vid detta. Våra föräldrars generation gjorde revolt mot de gamla värdena, men sedan var det många som inte ville ta ansvar. Det skapades ett hål av normlöshet, som smarta marknadsförare utnyttjade. Nu ser vi resultatet.

Den råa landsbygden

Enligt aftonbladet har en nyligen gjord sifo- undersökning visat att fyra procent av svenskarna kommer att vägra äta skinka på julbordet. I storstäder är siffrorna ännu högre; åtta procent i Stockholm och 13 procent i Malmö. Orsaken är att bilder på vanvårdade grisar i november visades upp i media. Vissa kommer att försöka döva sitt dåliga samvete genom att köpa ekologisk skinka.

Som väntat är siffrorna lägre på landbygden, där ingen är lika naiv som i storstaden. Eftersom jag växte upp på landet vet jag att synen på djur där skiljer sig radikalt från städerna. Medan vi i de civiliserade delarna av landet gullar med våra siameskatter och chihuahuor i guccihalsband, dränker bönderna oönskade kattungar, skjuter minkar för nöjes skull och ser djuren som vandrande pengapåsar. Det är inte Ernst Kirshiger eller bondefrun. En vanlig dag på landet är rena blodbadet. En fruktansvärd massaker!

De ruttnande grisarna i Aftonbladet är dock toppen av ett berg av stympade hönor och avhuggna kalkonhuvuden. Även de "välvårdade" grisarna växer upp på cementgolv, och deras enda öde är att gå nakna på rad och bli avrättade av en bultpistol för att deras kadaver sedan ska hängas upp på en krok. Hur höns och nötkreatur behandlas behöver jag väl inte ta upp här då du borde kunna fylla i artikeln själv med din logiska slutledningsförmåga?

Jag säger inte åt någon vad de ska äta, jag är själv köttätare. Men detta är ett dilemma som jag tycker man ska tänka på om man vill utnyttja privilegiet att äta kött. Inte bara leva i en dimma och gå i taket så fort Aftonbladet behagar belysa den obekväma verkligheten.

Källa:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6286478.ab

Familjereceptets död

"Det sa va en gammel käring som lagar maten!" sa min kollega Mikael som jag jobbade med under min tid i Skövde. Han syftade då på sin gamla farmor som han tyckte representerade den generation där kvinnorna verkligen kunde laga mat.

På den tiden yrkesarbetade kvinnorna inte utan gick hushållsskola och blev sedan hemmafruar med ansvaret för familjens mathållning. Männen kunde i regel inte laga mat. Min morfar kunde på sin höjd steka köttbullar och mormor skötte allt sådant vilket resulterade i katastrof de gånger min mormor av olika skäl inte kunde vara hemma.

Idag har nog männen i regel blivit bättre på att laga mat. Män som Per Moberg visas på bästa sändningstid. Frågan är dock om matkunnandet över lag inte är på väg att tyna bort? Om några mer än kockarna och ett fåtal specialintresserade faktiskt tar sig tid att laga mat från grunden?

Jag har sett flertalet män och kvinnor i min egen ålder som på sin höjd steker fiskpinnar eller vego- bitar. Jag läste någonstans att stekt falu- korv med makaroner var den valigaste svenska maträtten. Jag publicerar en bild på min farmors husmanskost. Se och njut. Snart är begreppet "familjerecept" utrotat i det här landet.

Camorrans land - inget för veganer

Idag åt jag lunch på den italienska restaurangen Frati. Det fick mig att tänka på Federico.

Någon gång på en fest någonstans, jag minns inte när, började jag prata med en italienare som nyss flyttat till Stockholm. Eftersom jag nyss läst ut boken Heat av Bill Buford, en bok som frossar i matnörderi, och i synnerhet italienarnas extrema besatthet av sin kokkonst, var det första ämnet jag tog upp italiensk mat.

"Its a sickness" var hans enda kommentar om italienarna och deras inställning och han sa det med en äcklad min.
Saken var den att denna kille var vegan i ett land där till och med crust- punkarna kan svänga ihop en mustig köttsås i sin squat. Han hade naturligtvis problem med sitt hemland, och älskade Sverige. I ett land som är fascistiskt på något område är det väldigt behagligt så länge man simmar med och väldigt jobbigt att komma i kläm. Man tänker inte på det men Sverige är, jämfört med många andra länder, ett paradis för veganer.