Penne a la boscaiola

Jag har denna höst blivit fanatisk svampplockare.

I helgen passade jag på och gå en runda i skogen med min svampkunniga mor och hittade en hel del kantareller samt olika typer av kremlor och soppar.

En rätt jag länge velat göra är pasta boscaiola (skogsbons pasta), fast på egenplockad svensk svamp istället för importerad stensopp. Orginalet är klassisk italiensk pastarätt som passar bra på hösten. Vill du ha den vegetarisk utesluter du bara baconet.

Ingredienser:

• 500g pennepasta, fjärilspasta el liknande.
• God svamp som t.ex. kantareller, soppar, champinjoner och kremlor
• Grädde efter behov
• Tunnt skivad lök
• Svartpeppar
• Salt
• Parmesan ost

Gör såhär:

1. Stek den tunt skivade löken och baconet långsamt tills det blivit knaprigt. Ställ åt sidan på lite hushållspapper som suger upp fettet, om du är en fettfanatiker sparar du det.
2. Lägg svampen i stekpannan på och låt den börja koka i sin egen vätska.
3. Under tiden sätter du på pastavattnet. Ett tips för att koka snabbare är att ställa 1/4 av vattnet i grytan på plattan och koka upp 3/4 i en vattenkokare. När vattnet i grytan börjar bubbla häller du i det varma vattnet från vattenkokaren. Sedan saltar du vattnet (skall smaka som havsvatten) och lägger i pastan.
4. När svampen kokat torrt lägger du i baconet och löken, samt lite grädde. Smaka på pastan om den är klar. Använder du torr pasta skall den vara molto al dente. Detta gäller ej för färsk. fiska upp pastan ur kastrullen, men spara lite pastavatten. Lägg i pastan i svampblandningen och blanda. Låt den stå någon minut och riv över parmesan och ev lite persilja. Smaka av med lite vinäger eller citron för att få lite extra syra. Häll i extra pastavatten om det blivit för torrt.
   
5. Servera.

Spaghetti med tonfisksås

"Jag tror att det blir en skarp kontrast för många mellan livet då de läste på universitetet och, det ögonblick de träder in i arbetslivet, då de i princip slutar träffa nya människor. Att börja jobba är som att stiga ned i en grav, livet blir tråkigt. Det är då människor gifter sig, för att få tillbaka sitt privatliv på nytt."

Citatet, något fritt översatt är från tidningen The Paris review kommer från författaren Michel Houellebecq, som ett svar på frågan vad han anser om äktenskap.

Det är något hans sätt att uttrycka det som slår an på en sträng hos mig. Jag är själv inte gift men har ofta funderat på varför icke- religiösa människor går igenom den äktenskapliga ceremonin. Jag menar, den hade tidigare ett tydligt syfte, men idag 2011?

Det finns mycket att fundera på, men tillbaka till studenttemat. Det finns en klassisk studenträtt. I någon kokbok jag har kallades den till och med "Studentpasta". Men många som varit student har en egen variant. Jag ger er mitt eget recept här:

Ingredienser:

Olivolja
Spaghetti
1 burk tonfisk
1 burk konserverade tomater
Kalamataoliver + lite olivspad
En rågad matsked tomatpuré
En stor gul lök
En vitlöksklyfta
En nypa färsk persilja
Salt och nymalen svartpeppar

Gör såhär:

1. Sätt på en kastrull med saltat vatten för pastan.
2. Hacka löken och vitlöken, fräs löken i ordentligt med olivolja så den blir mjuk ochtillsätt vitlöken. Fräs en halv minut.
3. Fördela tomatpurén jämnt över löken och låt löken och tomatpurén karamelliseras.
4. Tillsätt de konserverade tomaterna smaka av med salt och peppar.
   
5. Låt stå och sjuda ca 20 minuter.
6. När det är ca 7min för såsen kvar att koka bör pastavattnet koka för fullt. Tillsätt spaghettin i vattnet och koka den mycket al dente.
7. Ta upp pastan ur vattnet och lägg ned i såsen tillsammans med oliverna och olivspadet. Blanda noggrant och låt stå en liten stund så att pastan kan suga åt sig såsen.
8. Klipp persilja över och serverar.

Camorrans land - inget för veganer

Idag åt jag lunch på den italienska restaurangen Frati. Det fick mig att tänka på Federico.

Någon gång på en fest någonstans, jag minns inte när, började jag prata med en italienare som nyss flyttat till Stockholm. Eftersom jag nyss läst ut boken Heat av Bill Buford, en bok som frossar i matnörderi, och i synnerhet italienarnas extrema besatthet av sin kokkonst, var det första ämnet jag tog upp italiensk mat.

"Its a sickness" var hans enda kommentar om italienarna och deras inställning och han sa det med en äcklad min.
Saken var den att denna kille var vegan i ett land där till och med crust- punkarna kan svänga ihop en mustig köttsås i sin squat. Han hade naturligtvis problem med sitt hemland, och älskade Sverige. I ett land som är fascistiskt på något område är det väldigt behagligt så länge man simmar med och väldigt jobbigt att komma i kläm. Man tänker inte på det men Sverige är, jämfört med många andra länder, ett paradis för veganer.