Penne med citron och grädde

Jag är ett stort fan av citrusfrukter i matlagning. Citron eller lime mår bäst av att kombineras med salt enligt min mening. I detta recept bryter cutrusfrukterna mot sältan och svartpeppar. I bakgrunden ligger krämigheten av grädde och smör samt parmesanostens fyllighet. En klassisk oslagbar sås!

På bilden är det inte penne men pastasåser med grädde kan kombineras med vilken kraftig pastasort som helst. Ett tips är färsk tagiatelle. Jag brukar ta någon av de sorter jag för tillfället har hemma. Om det är torkad pasta så skall den kokas al dente, med ganska mycket tuggmotstånd. Smaka av under kokningen för att pricka rätt. Är det färsk pasta behöver du inte vara lika noggrann med tuggmotståndet, men tänk på att koktiden är kortare.



Ingredienser:
400g pasta
Saften av en citron
Rivet citronskal
3dl grädde
1msk smör

Tillagning:
Pressa ur citronen i ett glas eller liknande, tag bort eventuella kärnor. Riv skalet.
Fyll en kastrull med pastavatten (skall vara salt som havsvatten) och sätt på högsta värme. När vattnet kokar häller du i pastan.
Sätt en stekpanna på spisen, smält smöret tillsammans med citronsaft och skal. Häll på grädden och låt sjuda ihop till en ganska tjock sås. Det tar bara några minuter.
När pastan börjar bli klar; häll av vattnet och häll ned pastan i stekpannan med gräddåsen, riv över parmesan och blanda.
Stäng av värmen och låt pastan suga åt sig av gräddsåsen.
Mortla eller mal lite svartpeppar, strö över och servera.

Tacopaj

Svenskarnas hunger efter diverse taco- experiment verkar vara gränslöst.

I en undersökning, jag minns inte tidningens namn, rapporterades att tacopaj, var det populäraste receptet på nätet.

Ännu mer långsökt är exemplet från Artikeln "Snacksaligt" SvDs kulturdel (4/11 2011) där det påstås finnas en lunchbuffé i Ljusdal som lockar med taco- sushi.

Jag vill inte riktigt sänka mig till steg två. Men taco- paj låter gott, i teorin. Jag antar att man egentligen borde ha majsmjöl i botten så att den blir som en slags bakad jätte- taco?

Tyvärr funkade inte detta. Taco-paj visade sig bli en stabbig bastard. Kanske det beror på att jag aldrig tyckt att köttfärs passar i paj. Det blir lite mycket umami- smak, för lite variation i konsistens.

Hur som helst så har ni receptet här, jag avråder er från att följa det:

Ingredienser:

Pajdeg:
125g Smör
2,3 dl Majsmjöl
1 dl Vetemjöl
2 msk Vatten

Fyllning:
Köttfärs
Lime
Färsk koriander
Hemgjord tacokrydda
Gräddfil
Riven ost
Tacosås

Garnering:
Färsk chili
Koriander

Tillvägagångssätt:

Pajdeg:
Blanda alla ingredienser för hand eller i en mixer, tillsätt mer vatten om det krävs.
Kråda ihop till en klump. Täck med plastfolie och ställ in i kylen

Fyllning
Stek köttfärsen i lite olja eller smör. Tillsätt krydda, lite vatten och
låt koka ihop. Klipp över färsk koriander och smaka av med lite lime.

Tryck ut pajdegen i pajformen som ska vara ca 26cm i diameter. Lägg klumpen
i mitten och platta till den med handen. Tryck sedan långsamt ut den mot kanterna.
Den som vill kan istället kavla ut den till en rund platta och lägga den i formen.
Förgrädda 10min i 200 grader.

Fyll pajskalet med köttfärs, klicka ut tacosås och gräddfil, täck med riven ost.

Grädda i 20min, eller tills osten smält. Garnera med färsk chili och koriander. Låt
vila 10minuter.

Filéa fisk

En sak som borde höra till allmänbildning är att filéa fisk. Jag har själv länge skämts för att jag inte kan denna elementära teknik inom matlagningen. Så nu i helgen köpte jag en hel torsk för att prova. Jag kollade på en instruktionsfilm från youtube och satte sedan igång.

Ett sådan sak gör man inte perfekt första gången. Även om mina filéer blev lite misshandlade så ser man i alla fall att det är fiskfiléer, så jag får väl säga att jag blev ganska nöjd.

Länk till instruktionsvideon jag använde

Levain

Det går lite trender i brödbak just nu och detta bröd har dykt upp i tidningar och bakböcker. Levain är vanligt ljust vetebröd som man boostar med surdeg. Det första receptet som jag hittade var ganska komplicerat. Du skulle först göra en vanlig surdegsgrund av råg som tar ca fem dagar att få till, sedan göra en vetesurdeg och slutligen fylla på med mer vetemjöl och forma den riktiga degen. Jag provade och resultatet blev inte så bra.

Men så läste jag om detta recept på bloggen underground cooking. Det är ett ljust bröd som man använder litet jäst i och jäser över natten i kylen, för att kunna baka direkt när man stiger upp på mogonen. Det verkade som att detta recept vore optimalt att förstärka med lite rågsurdegsgrund, så jag tog burken jag har i kylen. Det är en surdegsgrund som legat i ett halvår och blivit lätt orange, men den luktar fortfarande bra.

Jag chansade och blandade i en deciliter i det ursprungliga receptet och lät jäsa. Det blev svinbra, och brödet har inte blivit torrt efter fyra dagar. Trots att jag förvarat det endast i kökshanduk. Detta är det fina med surdegsbröd.

Mer om surdegsbröd

Trixen som din hemkunskapslärare inte lärde dig

Sushi med svenska fiskar

Det var en höstkväll på sushirestaurangen Zozaki i Göteborg då vi fick idén. Jag och Henrik kom på att man borde starta en sushirestaurang med en meny av endast svenska fiskar. Det har aldrig funnits så mycket sushirestauranger, men precis som med kina- och thairestaurangerna har de blivit en sorts snabbmatshak där alla kör samma enformiga meny.

Igår slog vi till och gjorde en testmeny. Jag köpte hälleflundra, torsk, färska blåmusslor och färska svenska räkor. Henrik gjorde omelett.
Istället för wasabi bestämde vi oss för svensk pepparrot.

Vi hade kvällen till ära med oss en egen kock, nämligen vår vän Sigge som jobbat som på grekisk restaurang. Jag har alltid gillat Sigge, men han kan ibland vara oberäknelig. Han ville koka musslorna i vin och vitlök, vilket jag inte tyckte lät vare sig svenskt eller asiatiskt. Sigge gick dock loss på grytan och blandade i en halv flaska riesling och lite mirin (väldigt sött japanskt risvin) plus en del salt. Han skrattade högljutt medan han gjorde det. Jag som är kontrollfreak när det gäller mat, blev lite chockad först, men sedan lugnade jag mig och tänkte, att killen är ju proffs. Jag får lita på att han vet vad han gör.

Hursom helst. Allt blev bra mycket godare än vilken sushirestaurangs åttabitars som helst.

Matlagningstips: Fiskcurry

Jag har fått mani på fisk- curry. Här är en variant som skulle ha sex chilifrukter men jag tänkte på min flickväns känsliga mage och blandade ut med röd paprika. Som ju är en släkting till chilin.

Marinera 400gram fisk i sås från en halv lime och en nypa salt i en halvtimme.

Grunden till såsen gör du genom att mixa två chilifrukter(eller mer), 100g kokosflingor eller färsk kokosnöt, en halv röd paprika, lite tamarind, tre teskedar malda korianderfrön, en tesked kummin och en halv tesked gurkmeja. Tillsätt vatten tills du får en slät sås. Låt den koka ihop ca 20min. Tillsätt fisken och sjud ca 5-6min. Dekorera med färsk koriander och ev limeskivor.

Matlagningstips: Rådjur

När vi lagade rådjur förra helgen berättade Henrik en rolig anekdot om rådjuret han stod och bräserade i sin stora gjutgärnsgryta. Henrik var vid tillfället femton år och nyfrälst kommunist vilket hans mor råkade antyda vid en middag med familjens vänner. "Jag skulle lika gärna kunna äta middag med en nazist!" utropade en av gästerna. Det var denna gäst som skjutit rådjuret vi nu skulle avnjuta tillsammans med potatisgratäng, sås, rönnbärsgelé och brysselkål.

Det är marinaden som gör köttet och jag kan rekommendera denna marinad som vi fick receptet på av Henriks pappa.

2 rådjurslår
3 dl rött vin
0.5msk kaffepulver
2msk olja
smulade lagerblad
mortlad rosmarin
svartpeppar

Marinera ett dygn alternativt 6-7 timmar.

Torka av köttet.
Bryn i smör.
Häll på marinad och 0.4l köttbuljong.
Koka med kött- termometer ca 65-60 grader. Tar trekvart - en timme.

Sila avkoket, avlägsna kryddor.
Red med grädde mjöl uppvispat i vatten och eventuellt lite gelé eller
portvin för sötma.

Skiva 8 potatisar lövtunnt.
Lägg i smörad ungsform.
Salta och peppra och varva med potatis.
Häll på 1,5dl mjölk, 1,5 grädde.
Grädda i ugn 175 grader ca 1-1,5h.

Jag tror att stämningen på vår middag var lite bättre än den i Henriks berättelse. Men livet blir också lättare med några flaskor vin med älghuvud på.

Château Bouscassé (2006)., Pio Cesare Langhe Nebbiolo (2006)., Capitel de'Roari Amarone (2006)

Indisk curry på en timme

Det finns inte mycket som värmer bättre i vinterkylan än en indisk curry. Grunden i en indisk curry är att först steka en smaksättning med färska kryddor, som brukar bestå av vitlök, ingefära och chili, samt något som ger konsistens. Till exempel lök som är mixad eller hackad, riven kokos eller liknande.

Sedan lägger du i torkade hela kryddor.

Sist malda torkade kryddor

Sedan gör man såsen på tomat, kokosmjölk, eller kanske hackade nötter i vatten, för att till sist tillsätta kött, fisk eller grönsaker. Detta sätt att göra sås skiljer sig från det europeiska som ofta baseras på redningar och reducerad fond.

Jaja.. nu till receptet för två personer, detta gjorde jag på en timme efter att ha fått ultimatum av en hungrig flickvän som kom hem från träningen:

Cocos- laxcurry

Ingredienser:

Färska kryddor (ska förberedas och läggas i en skål):
tre vitlöksklyftor (krossade)
en chilifrukt (skuren i bitar)
En bit färsk ingefära (finhackad)
En gul lök (finhackad)

Hela torkade kryddor (läggs i en egen skål):
två hela pepparkorn
en kryddnejlika
två hela kardemummor

Malda kryddor:
gurkmeja

Huvudingredienser:
En burk kokosmjölk
En halv burk hackade tomater eller två färska
300gram lax

Tillagning:

0. Marinera laxen i salt och saften från en halv limefrukt (låt stå ca 15 min innan du börjar med det andra).

1. Stek de färska kryddorna i första skålen på medelvärme tills löken börjar bli genomskinlig (ca 15min). Inget får brännas vid.

2. Lägg i de torkade kryddorna, känn nu hur dofterna utvecklar sig. Inget får brännas vid.

3. När dofterna utvecklas i steg 2, tillsätt gurkmejan, rör om under 20sekunder, häll i tomaterna och hälften av kokosmjölken. Låt puttra i tio minuter eller längre för att utveckla smakerna.

4. Häll i resten av kokosmjölken , koka upp och lägg i laxen. Låt sjuda i några minuter tills laxen blir klar (känns fast i köttet).

5. Smaka av med salt och ev lime. Dekorera med färsk koriander om du har.

Kockarnas tips: Laga egen fond

Idag skriver GP om tävlingen Årets kock. Bland annat får tre av deltagarna ge läsarna matlagningstips:

Linus Ström, Thörnströms:
- Koka egen fond! Frys in i portionsförpackningar. De håller hur länge som helst.

Sebastian Höckert, Swedish Taste:
- Planera! Var ute i god tid. Mycket kan förberedas. Och en sak till, krångla inte till det!

Gustav Trädgårdh, Basement:
- Om man vill att barnen ska äta, låt dem vara med och laga maten. Om de får skära i broccolin kan de också äta den utan att krevera eller dö...

Lagade ni Borsjtj som jag beskrev här i bloggen, följer ni redan Linus Ströms tips. Fond, eller buljong är det spad som man får genom att sjuda grönsaker, kött och kryddor i vatten. Den kan användas till sås, soppa eller att koka ris eller couscous i. För att få ut så mycket smak som möjligt ska du inte stormkoka utan sjuda eller småkoka på låg temperatur så lång tid som möjligt. När jag praktiserade på ett energibolag fanns det en pulvervariant som val i kaffeautomaten.

Gustavs tips är också väldigt bra. Det är dock ganska svårt att följa. Vissa kallar det mise en place eller bara för sin "mise". Du ska inte upptäcka att något saknas när du väl satt igång. Planera upp allt innan. Se till att ha ingredienser på plats och skär och hacka allt innan du sätter igång. Ska du bjuda folk så se till att laga allt i förväg. Diska inte allt på slutet utan städa undan efter hand, eller ännu bättre, ha någon annan till hands som gör det. Åtminstone om du är som jag, Mitt kök har en tendens att övergå i katastroftillstånd.

Det sista tipset vet jag inget om. Men jag tror att ju mer man lär barnen om olika sorters mat, desto mer intresserade blir de. Många barn i Sverige blir snabbt desillusionerade när det gäller mat eftersom vi har en så slapp inställning till vad man äter. För restaurang, det är ju så dyrt tycker man.


http://www.gp.se/matdryck/1.298103--koka-egen-fond-

Borstj

Det bästa med den här rätten är namnet. Det låter så tufft. Om jag skulle lära mig ryska skulle det vara för att språket har en så tuff klang. Och sånt är folket. Att svenskarna ska välja någon grå byråkrat nästa val också är väl mest en självklarhet, jag vet inte varför vi är så byråkratiska. Men ryssarna, de väljer en KGB- agent som poserar ute i vildmarken i bar överkropp och har svart bälte i judo.

Nåja, smaka på namnet borsjtj. Det är en bastant dam med ordentliga överarmar i forna sovjetunionen som står och lagar den här rätten till en hungrande barnaskara. Svenska mammor står väl i värsta fall och rör ihop någon Findus- pulvervariant. Men det ska i allafall inte du göra.

Ingredienser:

2 morötter
1 palsternacka
1 potatis
4 rödbetor
1/4 kålhuvud
ev. nöt eller lammkött med ben

Kryddor:
hela pepparkorn
lagerblad
salt
socker
ev. citron

Soppan görs i fyra steg:

1. Förbered: Riv en stor morot, fyra rödbetor, kålen, en palsternacka och hacka en potatis.

2. Koka buljong: hacka ytterligare en morot, en stor lök, eventuella köttben och köttbitar om du äter kött, samt några pepparkorn och ett lagerblad och täck med vatten. Sjud i en till två timmar

3. Blanda ned de rivna och hackade rotfrukterna i buljongen. Koka tills allt blivit mjukt.

4. Smaka av med socker, salt, peppar och eventuellt citron tills du är nöjd.

Servera med smetana och surdegsbröd, drick vodka eller vatten till.

Matlagningstips: kryddor.

När jag började intressera mig för matlagning var jag väldigt inriktad på hur jag kunde kombinera kryddor. Mitt begrepp av kryddor var då begränsat till torkade kryddor i små burkar, till exempel cayennepeppar, paprikapulver, kummin, koriander och torkade örter såsom oregano, timjan och basilika. Ofta kryddade jag väldigt mycket i hop om att det skulle smaka bättre. Jag trodde att fler smaker skulle göra maträtten intressantare.

Efter hand som jag lärde mig mer om matlagning, mycket genom att laga efter olika recept, så plockade jag bort kryddorna mer och mer. Jag upptäckte enklare smakkombinationer, och numer står många av mina tidigare kryddburkar oanvända. Ofta blir det mest peppar och salt. Styggelser som piffi-allkrydda, vitlökspuvler och citronpeppar har jag överhuvudtaget aldrig haft hemma.

Kryddor är också ett vidare begrepp. I många rätter (särskilt sallader och fisk) passar färska kryddor som dill, persilja och koriander. En av mina favoritkryddor är pressad citron, ofta i kombination med en färsk krydda.

Igår gjorde jag kokt torsk med ägg, färska räkor, dill, pepparrot, smält smör, citron och pressad potatis. Ju färre torkade kryddor och andra smaksättningar man använder desto bättre råvaror måste man ha. Därför måste man investera i absolut färsk fisk, och färska räkor i den där rätten, där ju råvarorna är själva kryddningen. Det behövs heller inget recept för att göra denna rätt, det är bara att titta på bilden som är självinstruerande. Hur svårt kan det vara att koka fisk och skala räkor?

Kreationspsykologi

I mitt jobb åker jag ibland till konferenshotell för att lyssna på olika powerpoint- föredrag. I samband med detta blir man bjuden på tjusig mat. Det är ibland snyggt upplagt i geometriska former och någon har sprutat reduktioner i vilda mönster med en ketchupflaska över. Dock, av någon anledning, lämnar maten sällan något bestående intryck, som riktigt vällagad mat kan göra. Detta trots att smakerna är lika välbalanserade och minimalistiska som uppläggningen. Man tycker att det smakar gott och går därifrån, mätt men inte belåten.

När jag började spåna på ett inlägg om matserier kom jag på att tekniskt skickliga men ospännade produkter har sin motsvarighet även bland tecknade serier. Vissa nördar loss på snygga tuschlinjer och flashig teknik. Alla kan se att de behärskar tecknandet men deras berättelser och bilder lämnar inga känsloavtryck. Det känns bara tomt.

Vad som krävs för att laga en maträtt som lämnar intryck är också i mångt och mycket samma som att göra en tecknad serie som påverkar människor och får dem engagerade. Man måste använda sin intuition. Det är motsatsen till att lita enbart på teknik eller arbeta slaviskt efter recept. Intutionen är ett annat instrument än inlärd teknisk skicklighet. När man tänker intuitivt i sitt skapande, smälter man samman slumpmässiga sinnesintryck och infall, inte sällan misstag, för att sedan använda det som kommer ut i ens verk.

Är då intuitiva människor bättre än tekniska på matlagning och konstnärligt skapande? Absolut inte nödvändigtvis. En för intuitiv människa har svårt att få saker gjorda och går ständigt och väntar på inspiration. Det finns gott om kreativa personer som har massor av bra idéer men är alldeles för ostrukturerade för att få något ur händerna.

Som ni kanske redan gissat, krävs att man balanserar sina intuitiva och tekniska förmågor för att prestera genialisk serie eller en nyskapande maträtt. Således bör den tekniskt lagda, övervinna frestelsen att nörda loss på mer och mer långsökta tekniker som ändå inte gör skapelsen bättre. Istället bör hon prova att släppa loss sina tankar, genom att fantisera mer och vara mer slumpmässig och slarvig. Jag har hört att vissa konstnärer använder psykedeliska droger för detta ändamål.

Intuitiva människor bör dock lära sig systematiskt arbete och att få ned saker på pappret/tallriken utan att nödvändigtvis känna sig inspirerad. Ordning och diciplin framför inspiration alltså. En intuitiv person behöver också göra sin läxa och lära in grundläggande teknisk kunskap för att kunna realisera idéerna som kommer upp i huvudet. Troligtvis bör man, om man överhuvudtaget ska använda en drog, välja en som tämjer ens ostrukturerade tankar. Jag har dock inte tillräcklig erfarenhet för att kunna rekommendera någon, så nykterhet kan nog vara bra. En kopp kaffe kan dock hjälpa mig att bli mer fokuserad.

Intuitiva och tekniska människor har också olika sätt att lära sig på. Tekniskt lagda föredrar stegvisa och detaljerade instruktioner, till exempel recept. Den intuitive däremot jobbar hellre med helheter och koncept. Lös kunskap, som att memorera fakta utantill för sakens skull eller följa instruktioner utan sammanhang, är inget för den intuitive.

Eftersom svenskarna av tradition varit ett land av ingenjörer och bönder är vår skola också mestadels anpassad efter tekniskt tänkande. Man lär sig alla grunder steg för steg efter en lärobok för att sedan skriva prov. På senare år har detta förändrats. De senaste årens läroplaner beskriver hur eleverna ska söka kunskap själva från böcker, redovisa egna idéer och tänka kritiskt. Detta har stuckit i ögonen på tekniskt lagda människor som anklagat skolor för "flumpedagogik". Jan Björklund förfasar sig över svenska elevers tynande mattematikresultat. Om detta beror på att eleverna blivit mer intuitiva och kreativa har utbildningsministern inte uttalat sig om.

Matlagningstips: Panerad rödspätta

Det ni ser ovan är en så kallad vanlig lunch. Panerad rödspätta, tomatsallad och färskpotatis samt smörstekta champinjoner. Jag vet inte hur mycket ni kan om matlagning eller om jag behöver förklara några grunder, men jag antar att alla har bonniers kokbok hemma som gör detta bättre än jag. Därför drar jag bara det väsentliga. För att fixa till denna till synes enkla måltid, har jag använt några viktiga principer. Alla har jag lärt mig genom att lyssna noga på matlagningskunniga människor.

• Fisken är panerad i egengjort ströbröd.

Använder du det torra, sågspåneliknande ströbrödet som finns i affären, smakar din panering alltid likadant. Lägger du tio minuter extra på att rosta bröd i ugnen och mala i en mixer kan du styra smaken och grovheten på smulorna. Detta lärde jag mig genom att läsa Anthony Bourdains utmärkta kokbok "Det franska köket".

• Salladen är finskuren och marinerad i citron

Detta tips lärde jag mig av min mormor, som nu är död. Hon var fantastisk i köket men tyvärr var hon alldeles för sjuk för att förmedla några lärdomar när mitt matintresse äntligen blommat ut. Detta har jag dock listat ut själv och det är egentligen samma princip som i t.ex. tabbouleh. Grönsakerna marineras i citron, örter och salt och smaken blir mer koncentrerad när man skär grönsakerna fint. Många tror inte att storleken på hackade grönsaker spelar någon roll men det blir två helt olika rätter beroende på hur stora bitarna är.

• Champinjonerna är stekta i smör

Det är ingen nyhet att det är gott att steka svamp i smör, men jag tar med det ändå. För alla matlagningsanalfabeter som bara lagar makaroner hemma. Jag tror det var min farfar som lärde mig steka svamp när jag var liten. Han tycket mycket om att plocka svamp och hade ett fåtal rejäla rätter som han gjorde till sina barnbarn. Den ena hette farfarsbiffar och den andra var pannkakor.

Genuin rumänsk kokkonst

Det var mer än ett år sedan. Henrik hade hittat en bok hemma hos sina föräldrar , skriven av före detta bankmannen, gourmén och Växjö- profilen Lennart Winlund.

Någonstans kom idén upp att starta ett projekt där vi, i Henriks 2:a, lagade en maträtt från varje land i Europa. Denne Winlund har varit så inflytelserik på vår matlagning att jag inte går in på honom mer här. Henrik har lovat att tillägna mannen ett helt eget inlägg inom en snar framtid. Det är några frågor som först måste klaras upp kring hans liv och tragiska död.

Bilderna är från landet som blev det sista. Rumänien. Vi valde att laga en trerätters. Färsk kronärtskocka i tomatsås, anka, kokt i vin, saltgurka och svamp och slutligen kex, som Hanna hade med sig, till efterrätt. Eftersom jag sedan tidigare har dålig erfarenhet av rumänska viner valde vi kort och gott ett vitt vin som, enligt systemets symboler, skulle passa till anka.

Kvällen urartade dock när Henrik och Johannes gick lös med en gräddsifon.

Tack till Johannes Torstensson för att han brände en skiva med foton från denna oförglömliga romanska kväll.

Fleur du Cap Chardonnay (nr 2015)

I krabbans klor

På västkusten där jag bor är det kultur att frossa i fisk, räkor, musslor, havskräftor och sist men inte minst krabbor. I Oktober då krabborna ska vara som bäst hade vi krabbfest hemma hos min vän Henrik tillsammans med Hanna, Ludvig och Aggro

Krabbans utseende har fascinerat mig ända sedan jag var liten och sträckte min näsa över fiskbildens istäcke för att se de vackra, hela krabborna ligga uppradade.

Att äta denna delikatess känns lite som att dissekera en stor insekt. Först ett hårt skal som måste knäckas, för att sedan gröpa ur innanmätet som består av olika delar med varierade struktur och konsistens.

Doften är lite tuffare än mer anonyma skaldjur som räkan och kräftan. Krabba är mycket känslig mat och hela tiden på gränsen till att börja lukta illa. Se därför till att få tag på absolut färska exemplar.

Vissa delar har lite fadd smak. Andra påminner om lever. Jag är dock lite kräsen och föredrar det saftiga, lätt salta klo- köttet. Det är det fega sättet att äta krabba. Det riktiga sättet att äta krabba är det som Henrik och min farfar Ingemar föredrar. De gör som riktiga män av den gamla skolan och gröper ur hela krabban med sked.

Drycken till krabba ska vara vitt vin. Så torrt som möjligt. Denna gång hade Henrik köpt en flaska Cava Seco från René Barbier och ett mousserande vin från Crémant de Bourgoigne.

Fotona är tagna av Aggro (nedan till vänster) och Henrik (på fotot ovan).