Oishinbo à la carte

Oishinbo handlar om matjournalisten Yamasoka Shiro som tillsammans med kollegan Kurita Yuko reser runt i Japan i jakt på den ultimata måltiden. Yamasoka är en ganska osympatisk matnörd med en oförmåga att föra sig i sociala sammanhang. Det vägs dock upp av en asbergerartad encyklopedisk kunskap om gastronomi. Gång på gång sätter han självutnämnda matexperter på plats. Den ständiga rivalen är dock hans far Kaibara Yuzan, grundaren av "The gourmet club". Istället för att uppskatta sin sons kunskaper och visa uppskattning för den sonen är, kommer han med ständiga anmärkningar på Yamasokas ofullkomlighet.

Man skulle kunna analysera detta samlingsalbum utifrån sonens neurotiska förhållande till sin far. Ständigt ute efter ett erkännande från fadern, genom nya prestationer, som möts av förakt från en narcissistisk far med oändliga krav.

Eller så kan man njuta av all den kunskap man får. Om du trodde att sushi var de där tolv bitarna med lax, räka, avocado och omelett du får på lokala sushirestaurangen, kommer Oishinbo att vara en ögonöppnare. Här ägnas sidor åt debatten om huruvida flundran med ögat på höger sida är godare än motsvarande sort med ögat på vänster. I vilken flod man ska ta smörfisk för att den ska smaka som bäst, samt hur kunskapen om detta kan avgöra hur man hanterar livet i stort.

Oishinbo finns i nio olika samlingsvolymer som alla behandlar delar av den japanska kokkonsten. Volymen jag nyss läst handlar om sushi och är min första. Men jag planerar redan att beställa nästa. Kan varmt rekommenderas för matnörden, särskilt om du är intresserad av japansk kokkonst.

Be din lokala seriehandlare köpa in den, eller beställ på nätet.

Kreationspsykologi

I mitt jobb åker jag ibland till konferenshotell för att lyssna på olika powerpoint- föredrag. I samband med detta blir man bjuden på tjusig mat. Det är ibland snyggt upplagt i geometriska former och någon har sprutat reduktioner i vilda mönster med en ketchupflaska över. Dock, av någon anledning, lämnar maten sällan något bestående intryck, som riktigt vällagad mat kan göra. Detta trots att smakerna är lika välbalanserade och minimalistiska som uppläggningen. Man tycker att det smakar gott och går därifrån, mätt men inte belåten.

När jag började spåna på ett inlägg om matserier kom jag på att tekniskt skickliga men ospännade produkter har sin motsvarighet även bland tecknade serier. Vissa nördar loss på snygga tuschlinjer och flashig teknik. Alla kan se att de behärskar tecknandet men deras berättelser och bilder lämnar inga känsloavtryck. Det känns bara tomt.

Vad som krävs för att laga en maträtt som lämnar intryck är också i mångt och mycket samma som att göra en tecknad serie som påverkar människor och får dem engagerade. Man måste använda sin intuition. Det är motsatsen till att lita enbart på teknik eller arbeta slaviskt efter recept. Intutionen är ett annat instrument än inlärd teknisk skicklighet. När man tänker intuitivt i sitt skapande, smälter man samman slumpmässiga sinnesintryck och infall, inte sällan misstag, för att sedan använda det som kommer ut i ens verk.

Är då intuitiva människor bättre än tekniska på matlagning och konstnärligt skapande? Absolut inte nödvändigtvis. En för intuitiv människa har svårt att få saker gjorda och går ständigt och väntar på inspiration. Det finns gott om kreativa personer som har massor av bra idéer men är alldeles för ostrukturerade för att få något ur händerna.

Som ni kanske redan gissat, krävs att man balanserar sina intuitiva och tekniska förmågor för att prestera genialisk serie eller en nyskapande maträtt. Således bör den tekniskt lagda, övervinna frestelsen att nörda loss på mer och mer långsökta tekniker som ändå inte gör skapelsen bättre. Istället bör hon prova att släppa loss sina tankar, genom att fantisera mer och vara mer slumpmässig och slarvig. Jag har hört att vissa konstnärer använder psykedeliska droger för detta ändamål.

Intuitiva människor bör dock lära sig systematiskt arbete och att få ned saker på pappret/tallriken utan att nödvändigtvis känna sig inspirerad. Ordning och diciplin framför inspiration alltså. En intuitiv person behöver också göra sin läxa och lära in grundläggande teknisk kunskap för att kunna realisera idéerna som kommer upp i huvudet. Troligtvis bör man, om man överhuvudtaget ska använda en drog, välja en som tämjer ens ostrukturerade tankar. Jag har dock inte tillräcklig erfarenhet för att kunna rekommendera någon, så nykterhet kan nog vara bra. En kopp kaffe kan dock hjälpa mig att bli mer fokuserad.

Intuitiva och tekniska människor har också olika sätt att lära sig på. Tekniskt lagda föredrar stegvisa och detaljerade instruktioner, till exempel recept. Den intuitive däremot jobbar hellre med helheter och koncept. Lös kunskap, som att memorera fakta utantill för sakens skull eller följa instruktioner utan sammanhang, är inget för den intuitive.

Eftersom svenskarna av tradition varit ett land av ingenjörer och bönder är vår skola också mestadels anpassad efter tekniskt tänkande. Man lär sig alla grunder steg för steg efter en lärobok för att sedan skriva prov. På senare år har detta förändrats. De senaste årens läroplaner beskriver hur eleverna ska söka kunskap själva från böcker, redovisa egna idéer och tänka kritiskt. Detta har stuckit i ögonen på tekniskt lagda människor som anklagat skolor för "flumpedagogik". Jan Björklund förfasar sig över svenska elevers tynande mattematikresultat. Om detta beror på att eleverna blivit mer intuitiva och kreativa har utbildningsministern inte uttalat sig om.