På västkusten där jag bor är det kultur att frossa i fisk, räkor, musslor, havskräftor och sist men inte minst krabbor. I Oktober då krabborna ska vara som bäst hade vi krabbfest hemma hos min vän Henrik tillsammans med Hanna, Ludvig och AggroKrabbans utseende har fascinerat mig ända sedan jag var liten och sträckte min näsa över fiskbildens istäcke för att se de vackra, hela krabborna ligga uppradade.
Att äta denna delikatess känns lite som att dissekera en stor insekt. Först ett hårt skal som måste knäckas, för att sedan gröpa ur innanmätet som består av olika delar med varierade struktur och konsistens.
Doften är lite tuffare än mer anonyma skaldjur som räkan och kräftan. Krabba är mycket känslig mat och hela tiden på gränsen till att börja lukta illa. Se därför till att få tag på absolut färska exemplar.
Vissa delar har lite fadd smak. Andra påminner om lever. Jag är dock lite kräsen och föredrar det saftiga, lätt salta klo- köttet. Det är det fega sättet att äta krabba. Det riktiga sättet att äta krabba är det som Henrik och min farfar Ingemar föredrar. De gör som riktiga män av den gamla skolan och gröper ur hela krabban med sked.
Drycken till krabba ska vara vitt vin. Så torrt som möjligt. Denna gång hade Henrik köpt en flaska Cava Seco från René Barbier och ett mousserande vin från Crémant de Bourgoigne.Fotona är tagna av Aggro (nedan till vänster) och Henrik (på fotot ovan).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar