Jag hade ju lovat. Trots hostan, tröttheten och
febern. Rolfs kök var en av de saker som Björn envisades med måste avverkas under
veckan i Stockholm.
Lokalen ger ett rustikt intryck och påminner om
Bastard i
Malmö. På väggarna i sten har de spikat upp krokar där stolar är
upphängda. Som
reserv antar vi och konstaterar att det bidrar till det grova och
inbjudande
som måste vara omöjligt att undgå då man entrar restaurangen. Vi omges
av ett enträget sorl, klientelet består av mestadels
män i varierande åldrar. Några större sällskap bidrar till en trevlig
bullrighet. I mitten av lokalen finns själva köket, det liknar en slags
bar.
Jag ser endast en kvinna som jobbar här ikväll, resten - en 5-6
stycken, är män. Jag fascineras utav deras raska, smärta och muskulösa
uppenbarelse. Eftersom den står i samklang med allt annat här inne
tänker jag att det
påtagligt maskulina måste vara ett kriterie för att bli anställd här.
Vid
analkande fetma eller slapphet kanske man förpassas man till en
eventuell
garderob eller disken. En av kockarna som utmärker sig avseende
utstrålning och
raskhet har ett rött skägg. Han fyller köket med sjörövarstämning. Jag
fnissar åt
tanken. Och av champagnen. Björn informerar mig om att snubben heter
Johan Jureskog och äger stället.
Vår servitör är idel leenden och bidrar med vackra utläggningar
gällande borugoneviner och knaprigt fläsk. Vi äter ostron till förrätt igen,
jag smakar för andra gången i mitt liv dessa shotsliknande slemklumpar av hav.
Det fungerar inte idag. Björn säger att de är goda. Jag äter bara ett ostron och
blir besviken över att inte få ner fler. Min slutsats är följande: ostron
är ingen bra idé om man mår illa. Huvudrätten fungerar bättre – jag äter upp hälften av den knapriga rårakan
med någon slags gräddfil och löjrom. Det är mycket gott. Jag dricker champagne
och vin och mera vin. Tinar upp. Vin är alltså en aptithöjare även vid förkylning.
Björn äter någon slags fläskstek. Han är tyst och svårpratad vilket är ett
tecken på att han tycker att det smakar bra. Vi beställer in efterrätt som jag mot
alla odds sätter i mig; sorbet samt vanilj- och chokladglass. Björn äter en
variant på fattiga riddare. Han är fortfarande tyst. Då kaffet kommer in får
jag kontakt. ”Mår du bättre nu?”. Jag fyrar av, vad jag föreställer mig, ett
brett och förnöjt grin. ”Det här var fint, mycket fint”.
Tegnérgatan 41
111 61 Stockholm
http://www.rolfskok.se/
/Stina Nydahl
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar