Jag har provat banansushi

Måndagen innan jag åkte hem över julhelgen var jag och Henrik ute i kylan för att testa den nya sushirestaurangen Zozaki i Göteborg. Jag lockades av deras norirullar med bananfyllning som innehöll den regelvidriga kombinationen banan och majonäs.

Henrik hade kvällen till ära med ett mangaseriealbum i den självklara genren matmanga. Denna handlade mycket om japansk vett och etikett och mycket om att skälla ut servitörer för undermålig mat och kasta soppan på golvet. Jag tror inte banansushi skulle vara riktigt korrekt hos konservativa konnässörer Japan, när de är mycket noga med tradition och detaljer.

Hur som helst, Henrik var nöjd med sin soppa och sashimi. Banansushin var god de tre första bitarna, sedan tröttsam. Den kanske skulle fungera som dessert, i lagom mängd.

Ett plus var att servitrisen var mycket japansk till sättet.
Något annat glädjande är att sushi 2.0 verkar ha nått Göteborg.

Den första generationen sushi har hängt i sedan länge. Med första generationen menar jag de ovala riskuddarna med lax, tonfisk, crabfish eller avocado på, samt nori ark rullarna i skivor och sashimi med fiskarna jag nämnt. Med tiden har några varianter som bläckfisk, vita fiskar samt tofu smugit sig in. Dessa är dock så lika de första varianterna att jag skulle räkna dem till generation 1.0, eller kanske 1.1.

Den nya generationen som jag kallar 2.0 är experimentella bitar av olika slag där man kombinerat olika fisksorter med tillbehör. Till exempel kryddor och varianter av rom och liknande. Till exempel den gröna flugfiskrommen som såg nästan radioaktiv ut på Henriks sashimi. Naturligtvis var Stockholm först med det nya. De första varianterna åt jag på medborgarplatsen. Det var första gången jag smakat havskatt- lever.