måndag 7 september 2009

Frukost i Berlin

Många svenskar har fördomar mot Tyskland och inte minst tysk matkultur. Det är lite som vårt nedlåtande sätt gentemot Finland. Tyskarna och i synnerhet Adolf Hitler bär enligt många tydligen skulden för alla världens olyckor. Alltid ska Adolf och hans gestapo- polis vara föremål för jämförelser när man vill påpeka något som är fel, när man inte blir insläppt på krogen, inte får något för sina föräldrar eller på andra sätt inte får sin vilja fram. Vad gäller den tyske diktatorns matvanor så finns det en välbevarad myt om att Hitler skulle varit vegetarian. Enligt andra källor var han dock endast positivt in ställd till vegetarisk kost, och skattade duvbröst som sin favoriträtt.

Även om det är en fascinerande kontrast att en despotisk massmördare skulle bry sig om ifall hans mat hade krävt en hönas eller oxes liv ska vi lämna ämnet och återknyta till ämnet tysk matkultur genom att studera dagens tyska gastronomi. Vi börjar med dagens viktigaste måltid. Det finns inget som tinar upp ens själ så mycket som en riktigt bra frukost. Att tidigt på morgonen dricka en stor mugg kaffe och känna hur det knakar i hjärnan när den tinar upp från sitt zombie- tillstånd. Att fortsätta med en smörgås med riktigt gott, nybakt bröd och känna det efterlängtade blodsockret virvla runt i blodomloppet. Och det är inte i Spanien, Danmark, eller något annat land som svenskarna gärna favoriserar, som du äter den godaste frukosten utan i Berlin, staden där Hitler hade sin bunker. Ofta består den av en tallrik med flertalet köttpålägg, ostar, frukt, grönsaker och olika brödsorter.

En annan rätt som berlinarna, och i synnerhet Kristian som jag bodde hos, verkar vara helt tokiga i är dönerkebab. Denna berlinspecialitet ska vara förebilden för det vi i Sverige kallar kebab (Wikipedia) och ska enligt samma källa ha uppfunnits av en turkisk invandrare i stadsdelen kreutzberg i Berlin.

Currywürst är något annat man lägger märke till när man är i Berlin. Precis som med dönern så finns det en sorts kult kring denna maträtt. För ögat är den inte så speciell: stekt frukostkorv med ketchup, currypulver och pommes frites. Det har dock gått så långt att det finns två olika skolor som tvistar om vem som sålde currywurst först. Dessutom har olika regioner i Tyskland sin egen variant (Wikipedia).

Sen har jag inte ens nämnt den tyska husmanskosten som ska vara mycket stabbig, fet och god. Jag tycker ni istället för att drömma om Italien eller Grekland som om de vore någon slags matparadis istället ska boka ett flyg med Air Berlin.

1 kommentar:

Hannes Hopf sa...

Så kebab kom till Schweden via tyskarna? Galet!