måndag 21 december 2009

Jag har provat banansushi

Måndagen innan jag åkte hem över julhelgen var jag och Henrik ute i kylan för att testa den nya sushirestaurangen Zozaki i Göteborg. Jag lockades av deras norirullar med bananfyllning som innehöll den regelvidriga kombinationen banan och majonäs.

Henrik hade kvällen till ära med ett mangaseriealbum i den självklara genren matmanga. Denna handlade mycket om japansk vett och etikett och mycket om att skälla ut servitörer för undermålig mat och kasta soppan på golvet. Jag tror inte banansushi skulle vara riktigt korrekt hos konservativa konnässörer Japan, när de är mycket noga med tradition och detaljer.

Hur som helst, Henrik var nöjd med sin soppa och sashimi. Banansushin var god de tre första bitarna, sedan tröttsam. Den kanske skulle fungera som dessert, i lagom mängd.

Ett plus var att servitrisen var mycket japansk till sättet.
Något annat glädjande är att sushi 2.0 verkar ha nått Göteborg.

Den första generationen sushi har hängt i sedan länge. Med första generationen menar jag de ovala riskuddarna med lax, tonfisk, crabfish eller avocado på, samt nori ark rullarna i skivor och sashimi med fiskarna jag nämnt. Med tiden har några varianter som bläckfisk, vita fiskar samt tofu smugit sig in. Dessa är dock så lika de första varianterna att jag skulle räkna dem till generation 1.0, eller kanske 1.1.

Den nya generationen som jag kallar 2.0 är experimentella bitar av olika slag där man kombinerat olika fisksorter med tillbehör. Till exempel kryddor och varianter av rom och liknande. Till exempel den gröna flugfiskrommen som såg nästan radioaktiv ut på Henriks sashimi. Naturligtvis var Stockholm först med det nya. De första varianterna åt jag på medborgarplatsen. Det var första gången jag smakat havskatt- lever.

Vintern är rotens tid

Jag skrev tidigare i om min vän Federico. Veganen från Italien som hyllade Sverige, eftersom det var en så veganvänlig plats jämfört med hans hemland. Jag träffade honom igen på en fest i Stockholm för några månader sedan. Jag frågade då om han fortfarande trivdes i Sverige. Han svarade att han trivdes ganska bra, men det var inte så bra som han först hade fått intrycket av. Han hade upptäckt att tomaterna under vinterhalvåret var vattniga och salladen brun, dessutom var alltsammans väldigt dyrt.

Detta är nog en åsikt som många kan hålla med Federico om. Vad ska man då göra åt saken?

Ni minns kanske de rivna morötterna och den strimlade kålen man tvingades att äta i skolan? Eftersom jag extrajobbat som lärarvikarie vet jag att barnen i det nyliberala Sverige får salladsbuffé med olika grönsaker, fetaost och oliver att välja på. Men på min tid var Sverige fortfarande socialistiskt och jag minns fortfarande hur hopplöst det kändes med samma kål och motrötter varje dag. Men en biverkning av att bli gammal är att man börjar uppskatta det tråkiga i livet. Därför jag ägnat denna vinter åt att upptäcka den gamla hederliga råkosten på nytt. Det är dags att höja statusen på denna gamla husmanskost.

Det finns en massa fördelar med att välja råkost framför de undermåliga och dyra grönsakerna. Kålen är den mest näringsrika grönsak som finns, morot innehåller betakaroten som sägs vara bra för synen och minnet och de flesta rotfrukter innehåller mycket fibrer. De odlas dessutom lokalt vilket minskar onödiga utsläpp.

Många rotfrukter har dessutom alkaliska egenskaper, vilket hjälper om du har stressmage eller om din måltid innehåller mycket fett som gör att din mage måste öka syraproduktionen vilket orsakar en öm mage vid till exempel julmiddagar.

Det är inte bara kål, äpple och morot som passar till råkost. Har man lite fantasi kan det varieras med rotselleri, kålrabbi, persiljerot, rödbeta, gulbeta, grönkål, rödkål och så vidare. Sverige har ett enormt utbud av ätbara rötter.

Antagligen har detta en gång varit en förutsättning för att vi inte skulle svälta ihjäl under kalla tider. Gör som jag och de bittra bönderna i det sovjetstyrda sverige, bli rot- ätare! För att spara tid och fingrar rekommenderar jag att du, i tillagningen, använder en mixer med en skiva som strimlar allt du stoppar ned.

tisdag 15 december 2009

Den råa landsbygden

Enligt aftonbladet har en nyligen gjord sifo- undersökning visat att fyra procent av svenskarna kommer att vägra äta skinka på julbordet. I storstäder är siffrorna ännu högre; åtta procent i Stockholm och 13 procent i Malmö. Orsaken är att bilder på vanvårdade grisar i november visades upp i media. Vissa kommer att försöka döva sitt dåliga samvete genom att köpa ekologisk skinka.

Som väntat är siffrorna lägre på landbygden, där ingen är lika naiv som i storstaden. Eftersom jag växte upp på landet vet jag att synen på djur där skiljer sig radikalt från städerna. Medan vi i de civiliserade delarna av landet gullar med våra siameskatter och chihuahuor i guccihalsband, dränker bönderna oönskade kattungar, skjuter minkar för nöjes skull och ser djuren som vandrande pengapåsar. Det är inte Ernst Kirshiger eller bondefrun. En vanlig dag på landet är rena blodbadet. En fruktansvärd massaker!

De ruttnande grisarna i Aftonbladet är dock toppen av ett berg av stympade hönor och avhuggna kalkonhuvuden. Även de "välvårdade" grisarna växer upp på cementgolv, och deras enda öde är att gå nakna på rad och bli avrättade av en bultpistol för att deras kadaver sedan ska hängas upp på en krok. Hur höns och nötkreatur behandlas behöver jag väl inte ta upp här då du borde kunna fylla i artikeln själv med din logiska slutledningsförmåga?

Jag säger inte åt någon vad de ska äta, jag är själv köttätare. Men detta är ett dilemma som jag tycker man ska tänka på om man vill utnyttja privilegiet att äta kött. Inte bara leva i en dimma och gå i taket så fort Aftonbladet behagar belysa den obekväma verkligheten.

Källa:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6286478.ab