lördag 15 december 2012

Restaurang China!


En trend på matscenen har länge varit "nose to tail", det vill säga man äter alla delar av ett djur, inklusive mindre populära organ som njurar, lever, bräss, hjärna, benmärg och liknande. Är man inne på detta och vill prova vad det kinesiska köket har att bjuda ska man besöka restaurant China! i Stockholm. Denna populära autentiska kinarstaurang hette Dragon House när jag besökte den första gången. Jag åt då rätten "frasiga gristarmar", kanske inte särskilt märkvärdig rent smakmässigt men ändå rolig att beställa på grund av namnet.

Andra gången testade jag vattenkokt oxfilé som skall vara en av deras populäraste rätter. Detta är en äkta Szechuan- rätt, till skillnad från många falska kopior som kallas Szechuan, men inte innehåller äkta szechuan- peppar. En krydda med väldigt distinkt, nästan galvanisk smak.

Jag testade även ankhals som sidorätt. Något jag skulle vilja prova nästa gång är ankfötter. Dessa innehåller mycket kollagen som enligt webiten Blueberry lifestyle skall hjälpa till att hålla huden smidig och slät. Kollagen tillsätts därför i många sminkprodukter, men det ska enligt källor även ge effekt vid förtäring.

http://www.restaurantchina.se/

Adress:
Ringvägen 110 - 116 61 Stockholm
Telefon: 08 668 87 71

onsdag 12 december 2012

Rawfoodbaren



Jag har tidigare skrivit om trenden rawfood, en subkultur som liknar veganism men är något mer extrem. Kort, är det en vegankost, med tillägget att maten inte får värmas mer än 42 grader. På min mammas tid utgjordes rawfoodare (de som höll sig till makrobiotisk diet) av gröna vågare med hy glåmig av näringsbrist. Men nu har scenen tagits över av den nya sortens kvinna med mysblogg, bländande leende och svallande naturligt hår.

Rawfoodbaren är Göteborgs enda restaurang som endast serverar rawfood. Här kan du äta lasagne gjord av hyvlad zucchini, cashewgrädde , rå soppa, pizza och ett stort urval smoothies och andra hälsodrycker. Allt känns väldigt genomtänkt ekologiskt och kvalitets- säkrat. Jag äter lunch här en gång i veckan, för att vara säker på att få i mig alla vitaminer.

Efter en lång och lite tröttsam köttrend vinner grönsaken mark på matscenen. Giganten Alain Ducasse visade vägen genom sin numera vegetariska restaurang, och nu kommer fler och fler rent vegetariska kokböcker. Jag spår härmed att grönsaker är den nya häng- mörade biffen.

Rawfoodbaren
Viktoriagatan 18
Göteborg

http://rawfoodbaren.se

söndag 2 december 2012

Mauritz Kaffe

Denna hyllning kommer aningen sent då Mauritz på grund av höjd hyra stängde igen i september. Detta var Göteborgs äldsta kafé. De serverade sinnessjukt gott kaffe som de rostade själva från råbönor. Till det kunde man även köpa hembakt rågbulle med smör och grevéost, rabarber eller plommonbulle med mera. En speciell sak med Mauritz var att det kändes som att komma hem till mormor med doft av nybakt och nyrostat, lite improvserad inredning och en hjärtlig stämning.

Idag styrs Göteborgs kaféutbud med järnhand av de superkommersiella kedjorna Condeco, Espresso House, och Le Pain Francais, samt diverse efterföljare med ungefär samma utbud. Ett undantag är de små espressobarerna Bar Centro, Bar Italia samt Da Matteo, av vilka Da Matteo är min favorit. Bar Centro kan dock vara ett intressant ställe att besöka om du vill bli otrevligt behandlad.

Jag läste i GP att Mauritz ägare Tord Wetter planerar att öppna på nytt. Låt oss be till gud att detta ska ske och det snart!

Amen.

lördag 24 november 2012

Grynkorv


Grynkorven är nationalrätt i västergötland och nästan religion i Kvänum där jag växte upp. I Kvänum finns grynkorvsakademien som den 18:e Oktober varje år firar grynkorvens dag. Jag har här publicerat en video där min farmor tillverkar grynkorv enligt eget recept.

Ingredienser:

1 kg korngryn
1 l vatten eller köttbuljong
3 kg malen fläskfärs
3 gula lökar (finhackade)
3 msk salt
2 tsk salt
2 tsk krossad kryddpeppar
1 tsk malen vitpeppar
10 m fjälster

Tillvägagångssätt:

Korngrynen läggs i blöt i vattnet över en natt. Ställ det kallt.
Blanda alltsammans och stoppa fyllningen löst i fjälster (använd köttkvarn med korvhorn).
Bind om ändarna till lagom längd på korven.

Frys ned korvarna.

Överbliven smet kan stekas som biffar (trötebollar), som ska vara små i storleken.

Koka sedan tinade korvar i ordentligt med vatten, salt, samt några lagerplad och pepparkorn.

Koktid: 30-40 minuter.

Serveras med gröna ärter, senap och rotmos.

lördag 3 november 2012

Göteborgs-Postens amatörmässiga matjournalistik


 Det finns två saker som höjer mitt blodtryck ohälsosamt mycket. Dels är det det orättvisa ekonomiska system som dominerar i världen. Dels är det Göteborgs-Postens amatörmässiga matjournalistik. GP har två avdelningar för restaurangrecensioner, lyx och budget. I avdelningen lyx har samma restauranger legat på toppen flera år. I vissa fall befogat, i andra fall som till exempel Swedish Taste och 28.

Uteätarna, som de kallar sig, skriver följande: "Uteätarna har sagt det förut, och vi säger det igen, det är en gåta att Swedish Taste inte har fått en stjärna i Guide Michelin". En nära vän besökte Swedish Taste och beskrev det ungefär såhär: "Ägarna verkar ha läst någon sorts manual för hur man skapar en trendig restaurang men misslyckats kapitalt. I baren spelar de energy- hits, fisken vi fick var kall inuti, ful konst hänger på väggarna". Inte riktigt vad man förväntar sig av en krog som förtjänar stjärna. När jag och min flickvän besökte 28+ fick vi intrycket av en restaurang med mossiga män i medelåldern som inte betalat för maten själva, och deras sällskap bestående av otillfredsställda kvinnor som såg ut att vilja vara någon annanstans. Maten var i flera fall inte god.

En pigg nykomling som Enoteca Maglia däremot ger de typiskt nog bara en trea, okej här äter vanligt folk och representationsmiddagarna samt rätterna med gåslever är kanske är färre. Men det är ju just detta som gör det till en upplevelse. Och maten håller samma kvalitet som stjärnkrogarna. Märkligt nog är själva recensionen oerhört positiv, så man får inte någon egentlig förklaring till det låga betyget.

Budgetavdelningen är ännu värre. Här ser man ingen konsekvens över huvud taget. Det trista taco- stället El Paso som ger associationer till Santa Maria tex mex får en fyra. Likaså nepalesen Kathmandu, som visserligen har helt ok mat, men det finns inget som förklarar att den får ett betyg över genomsnittet. Skribenterna anger till och med själva att det smakar som en genomsnittsindier. Och det finns fler exempel. Favoriterna Krakow och Pasta e Contorni får däremot treor. Trots att dessa Göteborgs institutioner inte ens kan jämföras med El Paso eller Kathmandu. Det är två helt olika ligor.

Huvudproblemet anser jag, är att recensenterna är anonyma. Uppdraget att recensera restauranger ges antagligen till journalister som vanligtvis skriver om annat men får ha detta som extrauppgift då de anses ha "krogvana". De är alltså egentligen inga riktiga matjournalister och uppgiften cirkulerar mellan flera personer, vilket förklarar upplevelsen av inkonsekvens. Fick man namn på recensenterna skulle det vara enklare att se ett mönster i recensenternas omdömen.

GP anger själva detta som en medveten strategi för att recensenterna skall behandlas som alla andra. Jag förstår tanken, men tror att detta gör mer skada än nytta. Det skulle också enkelt kunna lösas med att recensenterna bokar bord med påhittade namn och ringer från dolda nummer.

Tidningen Metro´s restaurangrecensioner håller en betydligt högre klass, både innehållsmässigt och ifråga om konsekvens. Metro namnger recensenten och har även bild by line.

En annan självklar förbättring skulle vara att recensenten äter mer än en gång på samma ställe. Åtminstone på budgetkrogarna, lyxkrogarna ska alltid hålla samma kvalitet oavsett tillfälle. Dessutom borde man anställa en utpekad matjournalist som bara sysslar med detta. Då skulle man få intrycket att Göteborgs-Posten tar matjournalistiken på allvar, vilket inte är fallet i dagsläget.

söndag 28 oktober 2012

Nergiz Grill


Henrik hade nyss kommit hem från sin resa till Istanbul förvånad. Trots att de via nätet lyckats leta rätt på gatan där de bästa restaurangerna fanns, och att maten varit mycket god, hade han inte hittat något bättre än Nergiz Grill, beläget i Bellevue i Göteborg, vägg i vägg med moskén och tryckeriet. Från utsidan ser du bara en metalldörr, en hemmagjord skylt som anger namnet, telefonnummer samt motsvarande på arabiska. Fönstren är lite svåra att se in igenom på grund av luftföroreningarna. Detta ställe ligger ju på de hårt trafikerade Artillerigatan. Men du får en aning om ställets kvalitet genom att studera gästerna. Idel barnfamiljer från mellanöstern bådar gott.

Du beställer direkt vid disken från leende personal. Menyn bjuder på de klassiska valen kebab och falafel, men det är inte därför man kommer hit. Jag beställer en lammlägg i ljus buljong med ris, bröd samt bönor i tomatsås. Allt upplagt i separata skålar. Andra tillfällen har jag valt deras grillspett av lamm, nötkött eller kafta. Traditionellt serverat med bröd, lök och persilja. Ingen sås.
Detta ställe kan jag inte bara gå förbi, efter att ha handlat grönsaker på Moussas. Det är som ett beroende.Det hjälper inte att jag har plastkassar fyllda med råvaror som bara väntar på att tillagas.

Jag måste ha min lammlägg.

Artillerigatan 23, Göteborg
031- 252110

söndag 21 oktober 2012

Penne med citron och grädde

Jag är ett stort fan av citrusfrukter i matlagning. Citron eller lime mår bäst av att kombineras med salt enligt min mening. I detta recept bryter cutrusfrukterna mot sältan och svartpeppar. I bakgrunden ligger krämigheten av grädde och smör samt parmesanostens fyllighet. En klassisk oslagbar sås!

På bilden är det inte penne men pastasåser med grädde kan kombineras med vilken kraftig pastasort som helst. Ett tips är färsk tagiatelle. Jag brukar ta någon av de sorter jag för tillfället har hemma. Om det är torkad pasta så skall den kokas al dente, med ganska mycket tuggmotstånd. Smaka av under kokningen för att pricka rätt. Är det färsk pasta behöver du inte vara lika noggrann med tuggmotståndet, men tänk på att koktiden är kortare.



Ingredienser:
400g pasta
Saften av en citron
Rivet citronskal
3dl grädde
1msk smör

Tillagning:
Pressa ur citronen i ett glas eller liknande, tag bort eventuella kärnor. Riv skalet.
Fyll en kastrull med pastavatten (skall vara salt som havsvatten) och sätt på högsta värme. När vattnet kokar häller du i pastan.
Sätt en stekpanna på spisen, smält smöret tillsammans med citronsaft och skal. Häll på grädden och låt sjuda ihop till en ganska tjock sås. Det tar bara några minuter.
När pastan börjar bli klar; häll av vattnet och häll ned pastan i stekpannan med gräddåsen, riv över parmesan och blanda.
Stäng av värmen och låt pastan suga åt sig av gräddsåsen.
Mortla eller mal lite svartpeppar, strö över och servera.



lördag 29 september 2012

Lammhjärna på Fanous Café

Vi är ett sällskap på på sex personer som avnjuter en persisk middag på kvarterskrogen Fanous Café i Gamlestaden i Nordöstra Göteborg. Min rätt består av lammhjärna, tunga och oidentifierade köttslamsor, till det en klar buljong samt citronsaft.

Lokalen är fylld med persiska attribut såsom souvenirer från Iran, vattenpipa, vävda mattor, samt traditionella köksverktyg. Vid kassan finns två kyldiskar fyllda av burkar med inlagda grönsaker, körsbär och desserter.

Min syster och hennes flickvän sitter till vänster om mig. Båda är vegetarianer samt blivande veterinärer och när jag frågar om de äcklas av min maträtt, berättar de att förra terminen dissekerade klassen just fårhuvud. De fortsätter att upplysa mig med kliniska detaljer. Jag är förvånad över att hjärnan är så liten och får då veta att det beror på att skallbenet är så tjockt. Detta för att fåren slåss genom att skalla varandra.

Nu har Fanous Café även ett rikt utbud av grillspett, grytor samt grönsaksrätter, allt fantastiskt vällagat. Jag är dock förvånad över att de vågar vara såpass radikala. Förutom oss är det uteslutande gäster från mellanöstern, men jag anstränger mig verkligen för att ta hit mer Svenskar. Det vore synd om inte fler upplystes om denna pärla.

Artillerigatan 8 A

söndag 16 september 2012

Gästblogg: Rolfs kök och karlar

Björn ögnar noggrant och målmedvetet genom menyn. Jag mår en aning illa. ”Hur är det baby?” Han har upptäckt att jag sitter och blundar. Ett matt leende och ”Jo, ok. Ingen aptit men vi kör ändå”.”Champagne först?”. ”Absolut”.

Jag hade ju lovat. Trots hostan, tröttheten och febern. Rolfs kök var en av de saker som Björn envisades med måste avverkas under veckan i Stockholm.
Lokalen ger ett rustikt intryck och påminner om Bastard i Malmö. På väggarna i sten har de spikat upp krokar där stolar är upphängda. Som reserv antar vi och konstaterar att det bidrar till det grova och inbjudande som måste vara omöjligt att undgå då man entrar restaurangen. Vi omges av ett enträget sorl, klientelet består av mestadels män i varierande åldrar. Några större sällskap bidrar till en trevlig bullrighet. I mitten av lokalen finns själva köket, det liknar en slags bar. Jag ser endast en kvinna som jobbar här ikväll, resten - en 5-6 stycken, är män. Jag fascineras utav deras raska, smärta och muskulösa uppenbarelse. Eftersom den står i samklang med allt annat här inne tänker jag att det påtagligt maskulina måste vara ett kriterie för att bli anställd här. Vid analkande fetma eller slapphet kanske man förpassas man till en eventuell garderob eller disken. En av kockarna som utmärker sig avseende utstrålning och raskhet har ett rött skägg. Han fyller köket med sjörövarstämning. Jag fnissar åt tanken. Och av champagnen. Björn informerar mig om att snubben heter Johan Jureskog och äger stället.

Vår servitör är idel leenden och bidrar med vackra utläggningar gällande borugoneviner och knaprigt fläsk. Vi äter ostron till förrätt igen, jag smakar för andra gången i mitt liv dessa shotsliknande slemklumpar av hav. Det fungerar inte idag. Björn säger att de är goda. Jag äter bara ett ostron och blir besviken över att inte få ner fler. Min slutsats är följande: ostron är ingen bra idé om man mår illa. Huvudrätten fungerar bättre – jag äter upp hälften av den knapriga rårakan med någon slags gräddfil och löjrom. Det är mycket gott. Jag dricker champagne och vin och mera vin. Tinar upp. Vin är alltså en aptithöjare även vid förkylning. Björn äter någon slags fläskstek. Han är tyst och svårpratad vilket är ett tecken på att han tycker att det smakar bra. Vi beställer in efterrätt som jag mot alla odds sätter i mig; sorbet samt vanilj- och chokladglass. Björn äter en variant på fattiga riddare. Han är fortfarande tyst. Då kaffet kommer in får jag kontakt. ”Mår du bättre nu?”. Jag fyrar av, vad jag föreställer mig, ett brett och förnöjt grin. ”Det här var fint, mycket fint”.

Tegnérgatan 41
111 61 Stockholm
http://www.rolfskok.se/

/Stina Nydahl

torsdag 13 september 2012

Akki Sushi


Genom ett hål i väggen i närheten av medborgarplatsen serverar ett av Stockholms mest omtalade matställen den nya generationens sushi. 

Kocken som hackar upp fisk ser ut som en mexikansk gängmedlem. Enligt en kommentar på sushikartan.se ska en kvinna som jobbar här "smeta på sig läppglans med fingrarna och sedan ta direkt i kundernas betalkort samt servera mat utan att tvätta händerna". Vet dock inte om det var hon som tog emot min beställning när jag försökte överrösta rapmusiken som dånade ut från högtalarna. Om Seikonen Roppongi är Zen, representerar Akki kaos. 

Klockan är runt lunchtid och eftersom Akki endast har ett par stolar och vädret är vackert bestämmer vi oss för att ta med sushin till Björns trädgård i närheten. Varje sushibit är skapad som ett litet konstverk och en 11bitars representerar en hel palett av smaker. Min favorit är den med marulkslever eller den med någon slags rökig stärkelsefilm på. Ett måste för sushifantaster som bor i eller besöker Stockholm!

Folkungagatan 45
Stockholm

lördag 8 september 2012

Seikoen Roppongi

Förutsättningarna för besöket var inte de bästa; flickvännen var trött, sur och förkyld och jag var väl inte var på mitt bästa humör heller. Men redan i dörren slogs jag av harmoni. Kanske var det den väl avvägda inredningen, stearinljusen eller servitrisens varma välkomnande?

Menyn andades precision och kreativitet. Jag beställde in ostron och torsk, flickvännen valde sushi. Det tog en stund att få in maten men bara ostronen, som utgjorde förrätten, vände vårt humör totalt. De var superfärska med en fantastisk marinad. Torsken var perfekt tillagad i sin utsökta minimalism. Sushin var otrolig med smaker lika balanserade som den allvarlige japanske kocken som stod och skar upp fiskfiléer i det öppna sushiköket i andra änden av matsalen.

Chokladmoussen med whiskyskum var den enda rätten som var medelmåttig. Men vid det här laget brydde jag mig inte så mycket, då jag var tårögd av eufori. Priserna skulle till och med tilltala den mest nudelätande student. Hade jag haft ett poängsystem så vore det full pott. Så nära Zen du kan komma en varm sommarkväll i Stockholm.

Tegelbacken 2, Stockholm 111 52, Sverige
websida

lördag 30 juni 2012

Klubben











Vrålande danska grabbgäng, aggressiva pensionärer, tatuerade gubbar, gigantiska berg av fläsk, några minuter kan det vara litet lungnare men efter en stund var det samma visa igen. Maten och stämningen på restaurang "Klubben" på Vesterbro i Köpenhamn är unik. Danskare kan det inte bli.

http://www.restaurant-klubben.dk/
Enghavevej 4, Köpenhamn, Danmark
+4533314015