Gästblogg: Rolfs kök och karlar

Björn ögnar noggrant och målmedvetet genom menyn. Jag mår en aning illa. ”Hur är det baby?” Han har upptäckt att jag sitter och blundar. Ett matt leende och ”Jo, ok. Ingen aptit men vi kör ändå”.”Champagne först?”. ”Absolut”.

Jag hade ju lovat. Trots hostan, tröttheten och febern. Rolfs kök var en av de saker som Björn envisades med måste avverkas under veckan i Stockholm.

Lokalen ger ett rustikt intryck och påminner om Bastard i Malmö. På väggarna i sten har de spikat upp krokar där stolar är upphängda. Som reserv antar vi och konstaterar att det bidrar till det grova och inbjudande som måste vara omöjligt att undgå då man entrar restaurangen. Vi omges av ett enträget sorl, klientelet består av mestadels män i varierande åldrar. Några större sällskap bidrar till en trevlig bullrighet. I mitten av lokalen finns själva köket, det liknar en slags bar. Jag ser endast en kvinna som jobbar här ikväll, resten - en 5-6 stycken, är män. Jag fascineras utav deras raska, smärta och muskulösa uppenbarelse. Eftersom den står i samklang med allt annat här inne tänker jag att det påtagligt maskulina måste vara ett kriterie för att bli anställd här. Vid analkande fetma eller slapphet kanske man förpassas man till en eventuell garderob eller disken. En av kockarna som utmärker sig avseende utstrålning och raskhet har ett rött skägg. Han fyller köket med sjörövarstämning. Jag fnissar åt tanken. Och av champagnen. Björn informerar mig om att snubben heter Johan Jureskog och äger stället.

Vår servitör är idel leenden och bidrar med vackra utläggningar gällande borugoneviner och knaprigt fläsk. Vi äter ostron till förrätt igen, jag smakar för andra gången i mitt liv dessa shotsliknande slemklumpar av hav. Det fungerar inte idag. Björn säger att de är goda. Jag äter bara ett ostron och blir besviken över att inte få ner fler. Min slutsats är följande: ostron är ingen bra idé om man mår illa. Huvudrätten fungerar bättre – jag äter upp hälften av den knapriga rårakan med någon slags gräddfil och löjrom. Det är mycket gott. Jag dricker champagne och vin och mera vin. Tinar upp. Vin är alltså en aptithöjare även vid förkylning. Björn äter någon slags fläskstek. Han är tyst och svårpratad vilket är ett tecken på att han tycker att det smakar bra. Vi beställer in efterrätt som jag mot alla odds sätter i mig; sorbet samt vanilj- och chokladglass. Björn äter en variant på fattiga riddare. Han är fortfarande tyst. Då kaffet kommer in får jag kontakt. ”Mår du bättre nu?”. Jag fyrar av, vad jag föreställer mig, ett brett och förnöjt grin. ”Det här var fint, mycket fint”.

Tegnérgatan 41
111 61 Stockholm
http://www.rolfskok.se/

/Stina Nydahl