torsdag 16 januari 2014

Jenin Grill Hisingen

Jag och Ludwig går igenom ett industriområde som känns typiskt Hisingen. Vi ser en skylt. Den visar Jenin grill. Men det finns ingen dörr. Var går man in? Ludwig såg ett foto på nätet där det var en trappa.      Och vid sidan av huset finns en trappa, som leder till en olåst dörr. Men väl uppe på trappan, som känns som en brandtrappa får jag känslan att det är fel. Jag går ned och vi fortsätter runt. Genom en tagtrådsförsedd gallergrind, och här finns en skylt och ytterligare en trappa.

Väl inne går vi igenom en korridor med flera anonyma dörrar. Jag känner igen konceptet från gamla Jenin Grill som låg i Hammarkullen. Gick man på toaletten fick man först gå igenom något som liknade en trappuppgång i ett hyreshus. Där fick man själv leta upp något som liknade en toalett.

Vi hittar restaurangen längst ned i korridoren, och man fortsätter att känna igen sig. Den spartanska inredningen. Kolgrill. Traditionell meny med hemlagade meze. En leende mr. Jenin är på plats så allt är som det ska vara. Vi beställer in vegetariska mezetallrikar och då upptäcker jag att det som redan var bra blivit ännu bättre. De har börjat baka brödet själva. Allt smakar lika bra som det brukar. Priserna är alltid låga.

Att Jenin grill bara fick en trea i GP bekräftar tyvärr bara det jag redan sagt om deras matjournalistik. Inkonsekvent och spretig, och man får en känsla av att recensionerna är skrivna av någon som vanligtvis gör något annat.

Det gläder mig att Jenin Grill håller ställningarna, något flera av mina andra favoritrestauranger inte klarat.


onsdag 2 oktober 2013

Den stora konstutställningen

Det är första biennaldagen och jag irrar febrigt runt bland förstklassig konst. Jag äter foccacia med buffelmozzarella  och tomat. Jag dricker prosecco och cappuchino. Konsten är överväldigande. stor del av tiden går jag runt själv, men ibland träffar jag en klasskamrat och fortsätter en stund tillsammans. Jag har aldrig tidigare varit på en konstutställning av denna magnitud och det är den bästa i mitt liv.

På eftermiddagen kopplar jag av med några andra elever och några Nastro Ezurro (en ölsort som är vanlig här). Vi klappar en katt som kommer förbli.

Sedan bär det av till en mataffär för att handla utflyktsmat till hela skolan. jag har anmält mig som frivillig i teamet. Vi köper ostar, lufttorkad skinka, ruccolasallad, tomater, små paprikor, salami, bröd, vin, prosecco, vatten och läsk. Samlas på en strand och har picnic. Det har blivit mörkt. Folk börjar bli fulla. Efter några timmar tar vi en båt in mot stan.

Vi är framme vid kajen. Adam och Ida som bor i samma lägenhet som jag, frågar om jag vill följa med tillbaka. Jag är lite förvirrad och säger ja. Resten fortsätter in i mörkret. Jag blir lite ambivalent. Adam guidar oss skickligt i Venedigs gränder. Ingen av oss har nyckel till lägenheten.

Väl framme pratar vi konst och googlar och pratar om konstnärer. Anna som också bor i vår lägenhet har gått i förväg och öppnar när Adam knackade på. Vi blir glada. Jag dricker en massa vatten.

Konstnärer som vi googlade: Kippenberger, Bjarne Mellgaard, Baselitz.

Så glider vi in i Italien

Sitter på en dubbeldäckare, fullproppad med konststudenter, på väg till Venedig och bussen stannar på en rastplats i de Österrikiska alperna. Stället har fantastisk utsikt men stinker turistfälla. De kan inte hantera en busslast på 60 personer trots att stället knappt är halvfullt. Servitrisen är inte bara stressad, hon verkar ha fått komplett psykbryt av överraskningen att det kommit matgäster till restaurangen.

Jag ställer en fråga om en av de få rätterna på menyn som verkar lite intressant, men det skulle jag inte ha gjort. Hon behärskar nämligen inte engelska och fattar inte vad jag menar när jag pekar på rätten i den engelska menyn. Irriterat slänger hon åt mig menyn på tyska och försvinner. Mina bordskamrater har nu fått sin mat men jag sitter utan.

När sällskapet ska betala försöker jag beställa på nytt, men nu vill hon att jag ska tala om vad jag beställt för att kunna ta betalt av mig också. Jag orkar inte försöka förklara. Hon bredvid mig betalar sin pulver- potatissoppa men det saknas fem euro i växeln. Att få felet korrigerat är omöjligt.

Hungrig men i trevligt sällskap korsar jag äntligen gränsen till Italien för första gången i mitt liv. Vi stannar vid en större vägkrog. Jag ser en dam som lagar pasta, och tycker att tillagnings- sättet ser korrekt ut. Min hjärta börjar slå snabbare. Kan de laga pasta på en vägkrog är allt möjligt. Jag beställer orchiette och vid en första tugga tåras mina ögon av lycka.

måndag 9 september 2013

Veganska hamburgare som inte suger


Som ett svar på hamburgertrenden och den omtalade hamburgerstället flippin burgers i Stockholm, har Göteborg berikats med motsvarigheten Burgersson. Jag har dock inte fått tummen ur och provat den, eller för den delen lyckats härda ut flippin burgers evigt långa kö, varför jag blev mycket glad då Henrik, för några veckor sedan spontant bjöd mig hem mig och lagade en av flippin burgers varianter från deras nya kokbok. Hanna gjorde vaniljmilkshake till, och det var fantastiskt gott. Så gott att jag nästan hamnade i koma och fick ett tryck över bröstet. Jag är ju bara 33 år gammal men jag tyder detta och en del andra incidenter som tecken på att min matsmältning har försämrats. Det är det jävliga med att passera trettio, allt går lite trögare, mat gör mig utmattad och jag undviker numer tunga varianter som pommes frittes och liknande. Inte lär det bli bättre heller.

Men, för att minska ålderskrämporna har jag hängt på min flickväns nya intresse för vegetarisk kost. Tyvärr är vegetariska burgare alltför ofta en beskvikelse, och jag är inte överförtjust i artificiella köttsubsitut som quorn, tzay, och liknande. Räddningen blev receptet nedan som bland annat innehåller kikärtor, nötter och matvete. Det heter "Homemade vegan burgers that don´t suck" och receptet håller verkligen vad titeln lovar. 

 http://www.seriouseats.com/recipes/2012/03/homemade-veggie-vegan-burgers-that-dont-suck-recipe.html

 http://www.burgare.com/recept/hamburgerbrod/flippin-burgers-hamburgerbrod/

söndag 10 mars 2013

Roshani






















Henrik hade gått förbi gamlestadens enda indiska restaurang någon gång, tittat in genom rutan, och sett en ledsen servitör titta tillbaka från den tomma matsalen. När jag nu kom in, åtminstone ett år senare, var stället åtminstone halvfullt och avslappnad stämning rådde. Jag beställde in det vegetariska alternativet och fick in palak paneer med daal ris, sallad och naan bröd.

Både den kryddiga spenatsåsen och linsröran var överranskande goda och hade en musig kryddighet som spred sig i munnen. Men varför, varför serverar alla indiska lunchrestauranger den trista isbergssalladen med vattniga tomater, mitt i vintern? Är det restaurangerna eller gästerna man ska klaga på?

Larskaggsgatan 2
Göteborg
Tel:  031-215962

söndag 10 februari 2013

Penne med zucchini och ricotta


Nu har jag lagat recept av Mario Batali sedan i somras. Det är väldigt lärorikt att fördjupa sig i en enskild kock och laga så många rätter man orkar. Men nu ska jag lägga hans kokbok Molto Gusto åt sidan ett tag och låta kunskaperna mogna. Under tiden tänkte jag dela med mig av lärdomarna till er läsare.

Detta recept är ett exempel på hur Mario lagar pasta. Han blandar inte i såsen i pastan efter att rätten serverats. Istället låter han den till 3/4 färdiga pastan ligga och tillagas tillsammans med såsen i stekpannan under några minuter. Pastan måste vara något underkokt när den blandas med såsen. Överkokt pasta gillar jag inte.

Blanda ricottan med riven parmesanost
Skiva squash eller zucchini tunnt.
Stek i olivolja.
Koka penne, molto al dente.
Häll pennen och lite av kokvattnet i stepannan med zucchini och olivolja.
Låta koka tillsammans i två minuter.
Servera penne på tallrikar, dutta på ricotta och häll på lite strimlad mynta om du har + salt och peppar.

Jag blandade pastan med ricottaröran, det stod inte i receptet men blev mycket godare.

Vill ni se Mario laga pasta kan jag rekommendera hans matlagnings app, eller kolla youtube för något gammalt avsnitt av matlagningsprogrammet Molto Mario:

söndag 3 februari 2013

Thai Oriental Restaurant

Förra årets besvikelse var när jag besökte mitt stam- thaiställe Thai Issan och fick skaldjurssallladen framför mig. Istället för en platå av frächa skaldjur direkt från ishavet fick jag något med konsistensen av konserverade, microtinade musslor och räkor, i ledsna små öar, utspridda på tallriken. De smakade helt ok marinerade i sin dressing, men det räckte inte. Dags att leta ett nytt ställe när man är sugen på chili, lime, kokosmjölk och sesamolja.

Efter att ha blivit besviken på det intilliggande konkurrenten drog jag mig till minnes Thai Oriental Restaurant, ett ställe som Henrik rekommenderat och jag testat endast en gång tidigare. Vad jag mindes ägdes det av en trevlig, äldre svensk man och ett antal thailändska kvinnor. En hel del thailändare som kunder. Jag hade endast provat khao phun, laotisk nudelgryta med fiskbullar, grönsaker, röd curry och koriander, men det räckte. Maten är definitivt tillagad med kärlek och jag kan inte fatta att hållit fast vid Thai Issan så länge.

Kaserntorget 6, Göteborg

http://www.thaioriental.se/