Efendi 73 / Pide Döner - Haninge

När man lyssnar på natodebatten nu, med Erdogan i centrum blir man såklart sugen på lite turkisk mat. Jag bor i stockholmsförorten Skogås, där den lokala turkiska restaurangen är nedlagd. Som tur är finns tio minuters bilresa bort, två turkiska restauranger med namnen Efendi 73, samt Efendi Pide Döner. Den förstnämnda satsar på grill medan den senare har turkisk pizza (Pide) och kebab (Döner).

Fast de verkat ha samma ägare, utnyttjar de inte varandras specialiteter. På Efendi 73 är nämligen brödet den svagaste länken, medan grillade köttet är styrkan. På Efendi Pide Döner har de bröd och pizza som specialitet. Hade de slagit ihop dessa till en restaurang som behärskade båda. Eller Efendi 73 åtminstone kunde få brödet nybakat från Efendi Pide Döner hade det varit magiskt och man hade gått därifrån med tårar i ögonen.

Moonlight pizzeria - Skogås

Minns när skolan skulle ha en utflykt och det började diskuteras vad man fick ta med som matsäck. Det resulterade i en tävling mellan barnen där en tjej krossade alla genom att fråga fröken om hon fick ta med "Kebab". Mina föräldrar lät aningen besvärade när jag kom hem och ställde krav på att jag också skulle få ta med kebab. Det närmaste vi kommit hemma var väl lövbiff, som åts varje fredag med ugnsvärmda pommes frites från Felix och tzatziki gjord på gräddfil. 

Det bästa med svensk kebab i bröd (och detta gäller även Moonlight) är själva brödet, som är ett nybakt frasigt pitabröd som bakas direkt på beställning. Som kontrast kan jag nämna min besvikelse, när jag var i Berlin och testade den hypade dönerkebaben där. Serverad i ett industribakat bröd som de värmer upp i en smörgåsgrill och sås från flaska. Köttet och grönsakerna är det trista på Moonlight. Men man accepterar kebabköttet av samma anledning som man accepterar den industritillverkade räksalladen i en tunnbrödrulle. Det är lite äckelgott.