När vi kom in första gången stod några mörka kvinnor i chador och tittade förvånat på oss. Vi försökte kommunicera. Först på svenska, men när det inte gick fick vi ta till teckenspråk och jag försökte göra tecken så att de skulle förstå att vi ville äta. De tecknade åt oss att gå in. Efter en kvarts väntan kom kvinnan som ägde stället fram. Hon var pratade svenska hade guldtand och var väldigt trevlig. Tyvärr kunde hon inte servera något denna dag då hon behövde förbereda maten i förväg.Veckan därpå ringde jag och försökte boka Lördagen men då skulle hon ha en vikarie som inte kunde prata svenska. Söndagen gick dock bra men inte senare än lunch då söndagar enligt henne är till för att umgås med familjen. Så jag bokade kl 13.00 på Söndagen.
När vi kom dit fick vi en kanna vatten eftersom det var så varmt. Sedan åt vi i afrikanska pannkakor och en köttstuvning som är vanlig i Etiopien. Plus ris med russin och kött i något som liknade biriyani. Mycket gott.
Detta ställe får avsluta min gazaremsa special, även om det finns många fler restauranger men jag hoppas att de här räcker. Livet är kort och det är mycket jag vill utforska. Kvillebäcken är som ni har sett en ganska knepig stadsdel och faller nog inte alla i smaken. Ställena att äta på är enkla och man kan ibland undra hur de lyckas få verksamheten att gå runt. Men om du har böjelse för det extrema är den väl värd ett besök.
Foto: Ludwig Trollare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar